Niiiniskitchenlife

Memorylane med småhångel

Men hallå i stugorna! 

Ja den oföretagsamma dagen blev lite mer företagsam. Jag bakade två nya recept som ni som följer mig på Instagram (Instastory) kunde se. Fasen vad bra av mig, ja med tanke på att jag var så osugen och loj som en lat tonåring kan vara ibland.

Har knäppt bilder på bakverken men inte så mycket annat, bilderna på bakverken kommer ju i samband med recepten sen. Men några bilder från dagen blev det inte.

Dock så ska jag rensa mina bilder i telefonen, just nu har jag över 5000 bilder i den och måste tömma. Men jag blir så larvig sådär, känns som många av bilderna är sånt som jag vill ha i telefonen. Ta fram när man är sugen att titta och minnas tillbaka. För det är verkligen som en ”walk down the memorylane” med dessa bilder…..


Min långhåriga lilla kille. Så lik Lars Winnerbäck på bilden. Som jag kan sakna hans hår han hade. Jag älskade det verkligen…. Idag kan han bli lite ledsen att han klippte av sig det. Men sen behöver han bara kolla lite på Ronaldo så går det över, så är det när man vill se ut som sin idol.


På väg till midsommarfirande med bröllop. En alldeles underbar dag/kväll blev det.


Superhärligt event som jag var på tillsammans med dessa härliga tjejer. Sturebadet var det. Feeeetaste afternoon tea på bordet. ?


Så jäkla rädd! Flygplatsen Arlanda…vi är på väg till Gran Canaria med hela stora familjen. Mammas 60-årsdag skulle firas. Min mage var såååå paj, panikslagen med hjärtsnurp. Jag flög ändå…och allt gick bra.


En av de absolut härligaste semestrar vi någonsin haft. Lever på det fortfarande. ❤️ Det var så fulländat på nåt sätt. Alla jag älskar djupt var med.


Åh, mitt hjärta gör volter. Mina små hjärtan….med de där tänderna som ville stå utåt. Nu har de båda fixat det med tandställning i en hel evighet. Vet ni, ibland känner jag att jag skulle kunna göra vad som helst för att kunna dra tillbaka tiden bara för en stund. Få rufsa i dom där håren, krama de små kropparna och känna att de var nära mig igen jämt. Blir helt gråtig faktiskt…..


När vi hämtade Sol. Elliots häst som han hade på försäljning hos sig, vi hyrde stallplats och han fick ha sin ”egna häst” i några månader. Så ledsna vi var när hon åkte tillbaka.


Mitt ”Hela Sverige Bakar” gäng i Taxinge Slott. Så mycket kärlek för alla dessa människor. ❤️


Fifasen vilket helvete detta var alltså! Tony åkte på diskbråck bara några veckor innan jul (kul väder det var då va?) Shit vad dålig han var. Tre månader tog det innan han blev människa.


Hej kompis! Vad tittar du på? Åh…. Vår älskade Toxy. ❤️ Milo med nappflaska. Nä, det var inget annat än vanlig mjölk i den men jag minns att han ibland ville dricka det i en nappflaska. Med tredje barnet lät man det bara ske, annat var det med de andra två. Då var allt så hetsigt. Herreminjee, inte skulle de dricka ur nappflaska när de var såååå gamla. När man blev mamma som äldre var det som att ha tagit en stor chill-pill och bara ta vissa saker med en klackspark. Så jäkla skönt var det. Det var ju inte så att han satt med en nappflaska på förskolan direkt…. Haha! Han slutade självmant med att ibland vilja ha mjölk i nappflaskan sen när han själv tyckte han var för stor. Härlig tid det där.


Asså, den här bilden är så jäkla kul att jag har kvar. Om ni inte ser det så är killen Tony. Haha… ? Detta var liksom första gångerna jag såg honom i Sälen. Det här var hemma i vår stuga där vi hade förfest. Han var där med sitt killgäng och jag med mina klasskompisar i sminkskolan. Just den här tjejen var kompis med en av klasskompisarna, alltså gick inte i klassen. Jag o Tony hade ju setts kvällen innan på krogen, gett varann en liten kyss, småsnackat och småhånglat lite….hehe. Här trodde jag att dom två hade nåt på gång så här släppte jag honom faktiskt, jag är inte den som bråkar om en snubbe. Skulle aldrig falla mig in! Men visst är det lite kul?! ?

Det blev inget mellan dom sen i alla fall…medan vi fortsatte höras hela helgen och sen träffas när vi kom hem. På den vägen var det. Här sitter vi idag. Tillsammans i snart 14 år, gifta sen drygt 10 år, 1 barn tillsammans som är 8 år. Otroligt! Efter en tjejhelg i Sälen liksom. Tjejen på bilden sprang jag faktiskt på för nån månad sen, hon kände igen mig och presenterade sig. Så jäkla kul att ses då vi inte setts en enda gång sen den där resan. ???

Ja detta var en liten tur bland mina bilder i min telefon. Nu finns det bara sådär en 5034 kvar typ, haha….

Nä, nu ska jag mysa vidare med lille Majlis som ligger här i mitt knä. Imorgon är det FINFREDAG. Jag ska åka till storstan och hämta hem en massa härligheter till Kaffestugan. Du får såklart se sen. Hoppas du har en mysig kväll! ❤️

Kram Nina

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Eva

    Vad jag känner igen mig i din känsla om din flygrädsla! Förstår precis vad du menar. Detsamma med att man vill vrida tillbaka tiden och man blir gråtfärdig bara av att tänka på det.
    Så igenkännande och skönt att höra det från nån mer.