Vi kan flyga till månen men varför kan ingen hitta ett botemedel till denna jäkla vidriga sjukdom. Den tar unga, gamla och väljer sina offer utan hjärta. Lämnar trasiga familjer, barn utan föräldrar och föräldrar utan barn.
I går natt somnade en alldeles för ung kvinna in, lämnade två barn utan mamma. En Make utan Fru, föräldrar utan dotter, vänner utan sin vän.
Flera års kamp emot cancern är över, och mitt hjärta brister när jag tänker på hennes Mamma o Pappa som får begrava sin dotter.
Det är inte rätt!
Jag ser framför mig hur Hon och min lilla syster leker på handbollsplanen, hur dom fnissar i omklädningsrummet. Ser den lilla tjejen som var grym i handboll, hon som växte upp fick barn men…
Jag ser oxå tjejen som jag träffade i våras då cancern tagit hennes syn och nästan halva ansiktet. Trots detta så såg jag en lite glöd, samma jäkla anama som på Handbollsplanen för så många år sedan. Men tyvärr, tyvärr så vann hon inte denna matchen.
Jag har sedan jag fick veta att hon somnat in tänkt mycket, gråtit när ingen sett och långt in på natten i går låg jag och tittade på mitt eget barn.
Inser och påmindes på ett bryskt sätt att vi måste ta vara på tiden idag. Älska varandra, ta hand om varandra och njuta av livet. Livet är en gåva.
Skänker också tankar till alla dom som idag kämpar mot sjukdomen, hoppas ni vinner.
Jag tänker på Lilla E som för några år sedan gick med sonen hos samma Dagmamma. Han var den lilla killen som var så sjuk men som jag nu häromdagen såg springa omkring på skolgården. Frisk och lycklig, då blir man varm i hjärtat. För dom finns här, alla dom som vunnit matchen mot cancern, vill bara att det skall vara fler.
Så skänk en slant så att vi gör matchen jämnare, låt oss besegra skiten.
#fuckcancer
Tänder ett ljus för dig och alla kämpar där ute.
Senaste kommentarer