Efter snart 2 år på kryckor börjar jag se en ljusning.
Alvedonmängden (o övriga smärtstillande preparat) är nere i 2 på morgonen och kanske vid tung träning 1-2 på kvällen (sällan).
En krycka helt inställd i förrådet och den andra använder jag bara till/ från jobbet
Rörligheten är grymt bra med tanke på allt som varit, sjukgymnasten trodde i går inte sina ögon när hon såg hur mycket jag kunde böja. Nästa gång skall vi mäta ordentligt.
I dag stressade jag som vanligt till Rehab, halvsprang i regnet för att hinna. Fick en kommentar av en kvinna som tyckte att jag hade en väldigt fart fast jag hade en krycka. Och något skall man fått för att levt med kryckorna i snart två år.
Körde ett rejält tungt pass så låret skakade när jag åkte hem, glad att jag hade kryckan och stödja mig med.
Och det är lite så livet ser ut just nu.
Upp innan sex, cykla 20-30 minuter – stretcha och tänja ben/höft/fot.
Iväg till jobbet (lämna sonen och äta frulle förstås), stressa hela dagen för att hinna allt på jobbet (vilket jag aldrig verkar göra). Hem eller direkt till rehab för ett tyngre muskelpass för knät, sen har det tyvärr senaste veckorna även inneburit mer jobb på kvällen tills jag stupat i säng alldeles för sent. Jag kommer inte orka hålla detta tempo och borde inte göra det då jag har ett beslut från Försäkringskassan om sjukersättning för rehab. Just detta att jag inte hinner träna var det Läkaren var orolig för och det är otroligt viktigt efter en knäprotes att man tränar fullt ut, speciellt nu när smärtan börjar avta, foten är bra och jag MÅSTE få upp musklerna för att knät skall orka bära kroppen. Stabilitet och muskler är hög priorieterat, men det är inte så lätt när detta är den absolut tyngsta tiden på jobbet, allt skall vara klart oktober-december och många jobbar alldeles för mycket tyvärr.
Lovar mig varje kväll att jag skall skärpa mig men så kommer morgonen och så är ekorrhjulen igång igen.
Men i morgon….
Natti natti.
Senaste kommentarer