Varje år i min underbara oas, Loano, så längtade jag efter att ställa larmet på 07.00. Hoppa in träningskläderna och ta en power walk/löprunda en timme helt för mig själv. Kvalitetstid som gjorde nytta för både kropp och själ.
Förra året blev det inga promenader alls, men i år rådfrågade jag sjukgymnasten och hon tyckte absolut att jag kunde gå med stavarna.
Pga regnet första dagarna har jag inte vågat gå men i morse, trots lite försoving, så gav jag mig ut.
Med stavarna, träningsmusik och dubbla knäskydd försökte jag få upp tempot på strandpromenaden.
Med ömt knä och tårar i hjärtat är det bara inse, går inte! Sista stegen kändes rejält och nu timmar efter blir det sämre och sämre.
Fan, på ren svenska.
Är så trött på knät.
Ska nog stämma av med badvakterna om jag får dra ett open water pass i vattnet. För med all god mat, vin och glass kommer alla viktväktarkilona jag gått ner senaste veckorna vara tillbaka….
Senaste kommentarer