En stor dag för mig idag – som jag längtat!
Först stoppade jag ner stegräknaren i fickan för första gången på 1,5 år. Visst kan man väl ha stegräknare när man hoppar på kryckor eller haltar men känns liksom inte värt det. Man tar ju sig fram minimalt på fötterna så att säga.
Målet är förstås att ligga på 10-12.000 steg per dag men dit är det en bit kvar till. Men Jag är på gång, på väg mot målet. Ser ljuset i tunnel och känns så jäkla bra.
Andra stora händelsen idag är att Fästman (kryckan) åkte in i garderoben, dags att försöka bryta sig fri och hoppas jag slipper ta fram honom igen.
Det var tungt vissa sträckor, och var lite orolig på tunnelbanan/bussen men det gick. Värst är trapporna, utan kryckan måste jag hålla mig i ledstången, orkar inte annars. Och om någon knuffar mig på bussen/tunnelbanan så är jag osäker om jag orkar hålla emot, men måste måste ibland våga. Måste börja jobba med musklerna så jag får styrkan tillbaka så detta är ett steg i rätt riktning. Tar bara lite längre tid, blir trött och lite läskigt ibland men ändå helt underbart. Så länge det inte gör ont så måste jag våga bygga upp musklerna igen.
1,5 år med krycka/or kanske, kanske är helt över? Jag hoppas!
#AlltidLiteTill
Senaste kommentarer