Tårarna rinner, stora hulkande krokodiltårar, man skulle tro att världen är på väg att gå under…
Sonen har upptäckt att Pokémon korten, hela högen ja hela samlingen, antagligen är borta, och just i kväll är det nästan som världen skulle gå under. I varje fall om man är 6,5 år och Pokémon är DET.
Vi backar bandet, tanken var bra resultatet sämre.
En lovad påsk present; Pokémon samlingspärm som fås två dagar tidigare för att Mamma ska till Frissan och Sonen följa med (=uttråkad).
Pokémon kort tas med för att sorteras in i påskpresent hos Frissan, för att det ska bli lugnt för mig och mindre uttråkande för honom.
Först så tappade vi ut alla kort ur plastfickan hemma i hallen på väg ut genom dörren, vi samlar ihop alla kort. Men sen ….
Vart tog korten vägen?
Lunch på McDonalds, inköp Pokémon pärm, buss till Frissan, anländer till Frissan men Pokémon korten är inte i min väska?
Vi tar för givet att vi glömde dom i bilen, som står parkerad på infartsparkering, men 2 timmar senare inser vi att där är dom inte!
Okay – Vi glömde dom nog hemma?
Nej – där är dom inte!
Letar igenom bilen tre gånger – Nopp inte där!
Vänder upp och ner på handväskan – tyvärr inte där.
Nu öppnas tårkanalerna rejält och Sonen gråter så hjärtat mitt går sönder.
Åker ner till Sickla Köpkvarter. Killen på McD hjälper mig leta, Kvinnan som sålde pärmarna på lekia hittar inget kvarglömt, Tartine har inte fått in något, inte heller Game stop eller Ica. Lägger ut en vädjan på Sicklas Facebooksida och får telefonnr till hitteavdelningen, lämnar meddelande. Hoppas….
Nu är frågan;
– ska man lära Sonen en läxa så att han tar hand om dina saker bättre?
– men om jag på något sätt tappat ur korten ur väskan, då är det ju mitt fel!?
– klarar mitt hjärta, mitt blödande modershjärta sonens stora blöta salta tårar?
Svar nej, han är bara 6 år… Och nej mer klarar hjärtat inte ❤️
Det var värt 200kr att få massor av tårdränkta pussar, en hel kväll med ”älskar dig” ”du är världens bästa”
Senaste kommentarer