Sakta går det framåt, även om det gör ont. Visa dagar mer och visa mindre, men nu är jag på G(ång) uppe på gå-bandet.
Jag kommer ju aldrig kunna löpa/springa med nya knät för att det skall hålla så länge som möjligt men promenera kommer jag kunna göra framöver. Är en lång väg kvar tills jag orkar en långpromenad men en kort gång på bandet är bara bra för knät. För att få lite stöd och hjälp i gången – känns skönt. Gäller att inte sätta på ”maskinen” att gå för fort bara…
Längtar efter att en morgon få ”hoppa” upp ur sängen och inte känna smärta eller känna att jag måste sätta mig på motionscykeln för att få igång knät/benet.
Det är ju inte bara knät som känns utan eftersom jag inte har full sträckning eller mer böjning än ca 100 grader så ömmar ju muskler och ”senor” eftersom det inte är som vanligt eller som det skall vara liksom. Men bara kämpa på!
I dag hos fysioterapeften så var det dock fokus axeln – har ju fått rejält ont i min dumma ”simaxel” så jag kan inte simma (fritt, fjäril eller rygg). Det var ju min träning för själen, mitt sätt att tömma hjärnan med musik i öronen veva på och glömma att jag har ett trasigt och värkande knä – nu kan jag inte ens det.
Det känns i själen!
Jag kan simma bröstsim, men då kan jag inte ta bentag så kan inte trycka på ordentligt i tempo. Men får hålla mig till godo med det och sen träna benen genom benspark (med platta).
Låter nog lite nere idag, förlåt – just idag är det en mindre bra dag. Har ont, varje steg känns men skall ändå klä på mig regnkläderna och cykla 30 minuter för att sedan köra lite övningar inomhus.
Jag har ju målet framför mig så det är bara bita ihop, eller hur?
Senaste kommentarer