Varit jobbiga dagar med tårar och sömn.
Har slutat med den starkaste smärtlindringen, morfinet, vilket gör att jag känner av knät mer.
Sedan har vi ökat på träningen så det bidrar självklart oxå till att jag känner av knät.
Knät, musklerna i låret och vad/smalbenet molar och värker något som sätter sig på humöret och orken.
Måndagar eller början av veckan är oftast värst, mycket beroende på mindre vila och mer rörelse på helgen.
På veckodagarna när jag är själv vilar och sover jag mycket mer mellan träningsseten.
På helgen går även mycket energi till att försöka visa en ”glad front”.
Senaste dagarna har jag helst velat krypa ner under täcket och bara inte vara med längre.
Snart ett års daglig smärta (28 dec gick knät sönder) börjar ta ut sin rätt…
Min familj får just nu stå ut med mycket, men jag försöker hålla ihop och göra så gott jag kan.
2 veckor kvar med kryckorna, sen hoppas jag den tuffa behandlingen & träningen ska få upp rörligheten så jag slipper in och behövas ”knäckas upp”
Just nu längtar jag bara vara smärtfri och glad igen.
Senaste kommentarer