Precis en vecka sedan låg jag och bara väntade på bli opereras, se tidigare Operationsdagen
Läkarna förberedde inför operation, sen var det vänta till efter lunch, sen var det goodbye till gamla trasiga knät och hallo nya knät.
Skall erkänna att det var nervösa timmar, och även när jag väl rullats ner till operationssalen.
Operationssköterskor, narkosläkare och narkossköterskor och 2 personer till i op.salen förberedde mig. Ryggbedövningen gavs tidigt då den skall kickas in, så hela tiden medan allt annat förbereddes så kollades hur långt bedövningen lagts sig, genom kallhandduks teknik. Knät desinficerande, mer lugnade gavs via kanalen i armen. Kom ihåg att dom ringde läkaren och sa att allt var klart, sen fick jag mer lugnande, sen vet jag (eller tror jag) att jag hörde två gånger när det ”sågades” och bankades annars var jag lyckligt ovetande.
Vaknade på uppvaket där jag fick ligga ett tag medan bedövningen släppte och jag kom över ruset. Väl inne på rummet igen så fick jag te och smörgås.
och aldrig har en macka varit så god.
Ringde grabbarna hemma och berättade att allt var okay, gått bra. Hann även SMSa resten av familjen, mådde jätte bra.
Skönt hann jag tänka, göra ett inlägg på Facebook sen vände det!
Under kommande dagarna var livet inte så kul, milt sagt.
Kräktes jag så fort jag åt eller rörde mig, en kombination av biverkningar av morfinet samt ”smärtkräkningar”.
Hade ont på en skala från ont till jävla fasiken helvetes ont, försökte inte spela hjältinna utan ligga före smärtan genom ringa efter smärtlindring och kylbandaget.
Direkt dagen efter operationen skall man upp direkt och gå, med gåstol. Dom tog bort katetern (kissslangen) sen var det bara masa sig upp. Halleluja, var ett steg och spydde och ett steg…
Kallsvettig och yr fick jag vila lite i sängen sen skulle drenageslagen tas ut och dax för röntgen.
Röntgen gav ytterligare en fylld kräkpåse, fy fasiken.
Väl uppe på rummet försökt dom få i mig lunch vilket inte gick så bra, mina luncher/middag bestod mest av ersättningsdrycker samt att jag hade tagit med mig måltidsbarer.
Dagarna fylldes med träning både i sängen, på stol och med gåstolen.
På fredagskvällen kom grabbarna på snabb besök, fick vindruvor, lite nötter och Cola Zero allt för attgöra tillvaron lite roligare. Lilleman var gråtfylld och tyckte det var jobbigt med mina kanyler och att mamma såg ut att ha ont. Blev ett snabbt besök sen skulle dom ha mysig spel kväll, bara grabbarna.
På lördagen var det mer träning och nya påsar som fylldes.
Mamma, Lilla syster och barnen (Mosters sötnosar) kom på besök, Lill killen var lite besviken.. ”Moster du har ju två ben!?!?!” Fikade lite men sjukhus är inte så roligt varken för små eller stora så blev kort visit. När dom gick kom Grabbarna med mer vindruvor, nötter och Zero. Sonen glad att jag inte hade ”sprutan” kvar på handen.
Dom hade varit på förhandsvisning av Turbo så fick veta om filmen sen myste vi innan dom lämnade mig för mer träning och avsnitt av Prison Break (på Netflix).
Söndagen bad jag Familjen inte komma över jag skulle upp på kryckor och mådde fortfarande väldigt dåligt. Lite tråkigt en heldag utan besök men behövde vilan.
Grabbarna var på Cosmonova och kollade på rymden, så skönt för dom att slippa stressa upp till mig.
Långsamt började det kännas bättre så på måndagen efter greppat kryckorna och fått godkänt av sjukgymnasten så blev jag utskriven med en lång medicinlista att hämtas ut på Apoteket.
Tog en härlig dusch, sjuksystern la om nytt bandagen så jag slapp operationsbandaget…
… Fick då även se ärret. Oj ett långt stämplat ärr som anslutit till resten av ärren på vänster knä, blir extra piffiga till kjol…
Jag och Leo (mjukdjuret som Sonen packat ner så jag inte skulle vara ensam) så hejdå till Södersjukhuset som tagit hand om mig på ett underbart sätt.
Senaste kommentarer