”sorry readers been over a months since my last confession”
Precis innan lucia skrev jag senast – sen kom livet farande, och dom sociala medierna tog över eller rättare sagt det var det jag hann med. Sen har jag funderat skall jag fortsätt med bloggen eller lägga ner?
Bloggen började som en ventil när jag var i ”skaffa barn bubblan” och sen för att ”hålla kontakt med dom runt om kring mig”. Skaffa barn bubblan är sedan länge spräckt och sedan jag byte från mama-portalen har jag inte lyckats få till med statistiken som vet inte en om någon läser Chichi där ute :-). Vet inte vem som läser och vem jag skriver för – det är något jag skall fundera på!
Funderar fortfarande men skall blogga på ett tag till men med rejält ändring av fokus från gravid/bebis/barnblogg till mig ”MIN BLOGG” mitt liv, min kamp mot kroppen (skador) och mina försök till ett långt lyckligt liv. Mina försök och strävan att nå mina mål i livet.
Hystrektomin och hela den resan är bakom mig, nu ligger andra saker i fokus.
Chichi kommer främst att handla om MIG – mitt liv mina tankar och idéer. Min strävan mot att bli en bättre människa, genomföra både Tjejklassikerna och Sthlm Triathon – min kamp med både kropp och själ. Självklart är Sonen, familjen, vännerna (speciellt Tjejerna) och jobbet en stor del av mitt liv så självklart kommer även det dyka upp här i bloggen.
Summerar månaden som gått med ett beskrivande collage – julen, dvärghamstern, nyårsgrillningen ….
Julen kom, firades hemma med familjen. Var en härlig helg – som innehöll många skratt, god mat och motion. Vägde mig för skoj skull innan jul, sedan efter jul. Resultat: 0,5 minus – det händer inte ofta!
Det stora över julen var väl att tomten kom med tillökning, i formen av en dvärg hamster som Lilleman döpt till Popcorn eller Poppis som han kallas. Annars var det förutom mat, familj och lek i snön mycket motion – var ute i skidspåret så mycket jag kunde samt spenderade en del tid även på crosstrainen men……
28 december hände det som inte fick hända JAG RAMLADE, och ramlade så illa så ambulansen/brandkåren med släde kom och hämtade mig i spåret. In till akuten, röntgen, hem, magnetröntgen och för 2 veckor sedan operation av ett rejält trasigt vänster knä. Menisken söndertrassad. korsbandet av, ledbandet rejält utsträckt. Så i stället för fler härliga skidtimmar blev det soffan och TV tittande. Kommer bli rejält stilla sittande med en stor Otros som jag sover och lever med nu och 6 veckor till. Enda träningen är lättare sjukgymnastik…
Ni förstår nog hur detta tär på mig, som aktiv person – på psyket att inte kunna göra något. Jag kan inte bära något, utan går med en ”krycksäck” som Lilleman kallar det – hoppar fram på kryckorna och försöker se positivt på dagen. Men det tär på mig och alla i min omgivning…
I helgen skulle jag varit på skidläger i Mora med härliga Fia, lära oss allt inför första loppet på Skidor; Tjejvasan. Som oxå var starten för Tjejklassikern. Skit är ett milt ord men vill inte bli riskerad att censureras för svordomar – du kan säkert tänkta dig alla fula ord och några till som jag känner…
Skidsäsongen är förbi, jag jobbar nu hårt för att komma ur denna stora ”knäställning” som kallas Otros då vi har en Mexico resa framför oss. En resa vi sparat till i 5 år som jag hade sett fram emot både med vila och träning – nu blir det nog mer sol, bad, vila och god mat, mindre träning och bus i poolen. Men kanske kanske hinner jag bli hel?
Efter Mexico kommer utmaningen att bli hel både fysiskt och psykiskt för att genomföra TjejVättern – för jag det är det enda fokus jag har just nu. JAG SKALL GENOMFÖRA TJEJKLASSIKERN!!!!
I morgon är första sjukgymnastik passet på kliniken så blir intressant att se var dom säger.
Carpe Diem – eller vad säger man?
Senaste kommentarer