L som i livet, leva, leka och lära

I går fick jag en liten kommentar (fråga) ”går du på något eller, du är jämt så glad. Jäkla Energiknippe” ( med lite ironi och skämt i tonen)

Hade lust att bara svara  – ja visst är det helt jäkla underbart! Eller typ, jag får väl be om ursäkt men jag är lite osvensk och LYCKLIG!
Men som den Svenne som man är så blev det mer tillgjort skratt och ”tack, ja går bra nu. Sovit gott i natt he he..” för man vill ju inte slänga sin glädje och lycka i ansiktet på folk.

Men faktum är att just nu älskar jag livet, tycker det är kul att leva och vägrar be om ursäkt för det.
Tror när man har haft många tunga år så är lyckoruset ännu högre, fast det är klart alla vet ju inte om hur jag mått senaste 10 åren och speciellt sista 3-4 åren. Man går ju lika lite omkring och säger att man mår ”skit”, som man hoppar omkring av glädje. Men det är klart glädje syns nog mer (och kanske retar folk mer) än när man är nere (oftast lite tyst och inåtvänd samt håller sig undan).

Senast 10 åren har livet sett ut som en sinuskurva, gått väldigt upp och ner

Det har varit lite för många dalar och för kortar toppar. Men nu har livet en jämnare sinusrytm med varken djupa dalar eller höga toppar utan ett jämt lyckorus vilket är skönt!

Lilleman gör livet underbart och färglägger mitt liv med nya färger varje dag. Han förgyller mitt (vårt) liv mer än jag någonsin trodde var möjligt.
Min underbara Maken, ja honom blir jag bara kärare och kärare i. Helt otroligt att vi snart har varit förlovade 6 år (gift i dryga 3 år) och jag är som nykär. Pirrar i kroppen som en nykär men ändå älskar honom så djupt, och mer och mer för varje dag om möjligt. Han är min stora kärlek och bästa vän, mitt stöd i allt och tillsammans med sonen är grabbarna mitt liv.

Tror efter senaste årens jobbiga händelser så kunde det ha gått två vägar, i från varandra eller tightare ihop.
Och mycket har jag (vi) nog att tacka kuratorn Marie på SÖS. Med hennes hjälp så har vi jobbat på att bli tightare, vilket bidragit till att vi nu är mer VI än någonsin.
Vi tar inget förgivet utan pratar och bryr oss mycket om varandra i familjen och det gör att man mår otroligt bra, vilket sedan avspeglar sig i allt.

Förutom Lilleman & Maken så har jag en helt fantastik familj, släkt och vänner. Vänner jag känt i över 30 år, som jag älskar.
Jag trivs otroligt bra med mitt jobb och mina härliga kollegor. Inte alla som tycker att det kul att gå till jobbet varje dag men jag har den förmånen faktiskt.

Jag har också kommit igång med träningen och längtar till att de 7 veckorna ska gå fort förbi och jag kan börja äta ”vanlig” mat igen. Hoppas nå sommaren 2012 smalare och fysiskt lyckligare än någonsin. För även det här med vikten har varit jobbigt med både upp och ner gångarna.
Ner i vikt efter Lilleman föddes, upp i vikt efter missfallen och ner emellan och så… ja dalar och toppar även där. Men nu är målet insatt på att få en jämn härlig måbra kurva. Nu kan ingen graviditet komma emellan och ”störa” , något som självklart också ger mig lugn i livet.

Hysterektomin är det bästa jag gjort kroppsligt, ångrar mig inte en sekund. Slipper vara däckad och få lida en gång i månad, vilket självklart också bidragit till min lycka.

Med facit i handen så har nog dom tuffa åren bidragit till det stora LYCKORUSET. Så nu tänker jag sluta hymla och be om ursäkt, inga mer förlåt jag är lycklig.
Livet är för jäkla bra tycker jag, för bra för att slösas på ”skitsaker”.

Ta bort alla saker som ger en negativ energi och fokusera på allt positivt så kommer det spegla din bild av livet!

Lev livet – du har bara ett!