Tom helt tom…
Onsdagen 25 maj 2011 (är det kroppens försvar att man kommer ihåg tider?!?)
- 06.00 intog ”uppluckringstabletter” samt värktabletter
- 06.45 min mamma hämtade upp mig för färd mot SÖS
- 07-10.30 tittar ut genom fönstret på SÖS (avd72) lyssnar på mixmegapol och hoppas att kanske är det mitt namn som just idag ropas ut för att kunna ha chansen att vinna en lyxväska – vore väl helt jävla ironiskt
Dom underbara sköterskorna på avdelning 72 ger mig mer värktabletter då jag nu har rejält ont - 11.00 börjat blöd och får mer värk, får även veta att snart är det dax. Börjar bli lätt illamående, vet inte om det är händelsen eller att kroppen själv nu håller på släppa taget av min lilla mini
- 12.10 tittar på klockan i operationsrummet, tacksamt (och illamående) ler till narkosläkaren som tycker att dom skall sova mig direkt då jag har ont…
- 13…. på salen igen – tårarna rinner och jag är tom
- 13…. världens underbaraste kurator på SÖS – Marie (har gått hos sedan i höstas) kommer förbi. En kram och en tröstande blick – gud vad jag ”älskar den kvinnan”
- 14… försöker få in mig något att äta, fan skulle aldrig ätit..
- 15…. helt snurrig och illamående – va hände?!?
- 18…. min underbara make hämtar mig och jag passar på att kräkas i sjukhusgången i den lilla påsen man fick med sig
- kvällen: försöker äta men allt kommer upp, sen mår jag lite bättre – försöker äta sen kommer det upp… och igen…
Gav upp, gick i och la mig i sängen – nystade in min näsa i sonens hals. Luktade, andades gosade min underbara son – och jag vet: Han skulle blivit en underbar storebror
Men det är idag bara tomt……
Senaste kommentarer