Igår fick jag träffa en helt magisk kvinna och hennes fantastiska trädgård. Eller, egentligen fick jag träffa två, men just hon var för mig en helt ny bekantskap.
Det var nämligen igår jag, och Zoé, fick äran att träffa Annas mormor. Vi hade nämligen bestämt dejt, Anna och jag. För att fika och plocka ramslök i mormors trädgård.
Det var härligt att få träffa Annas mormor. 95 år, pigg som få och med så mycket att berätta om trädgården. Jag känner mig som en novis på området i jämförelse. Och vår lilla plätt är inte ens värd att kallas trädgård i jämförelse!
Det var nämligen en mindre park jag fick beträda. Fylld med ljuvlig magnolia, blommande körsbärsträd, förgätmigej, tulpanrabatter och löften om sprakande gamla rosenrabatter.
Sen är det ju såhär, att den där Anna, hon är en vän av en alldeles särskild sort. En sådan fridlyst, av renaste guld.
Eftersom det hade kört ihop sig lite när vi bestämde datum, och vi egentligen skulle fejjat hemmavid igår, packade hon med snickarbyxor och erbjöd oss hjälp med byggandet. Och i ärlighetens namn, allting hade tagit så mkt längre tid utan henne.
Hon avledde Lo superbt mitt i skjul-bygget, bar runt på Zoé när hon var missnöjd, höll ihop delarna så att jag kunde köra skruvdragare på maxfart och snackade påhittiga pedagog-sommar-presenter med Oliver. Vi sparade definitivt in flera timmar med hennes hjälp.❤️
T förberedde platsen, plattor och syllisolering.
Och det färdiga resultatet.
Ramslöken då? Den sköljde jag bara, grovhackade och slängde in i zip-påsar i frysen.
