Det är något drömskt, sagolikt och vackert med en kolmila som står och ryker. Som ett alldeles eget väsen, bland skogsrån, tomtar, troll och vättar. Hon reser sig majestätiskt, värmande, doftande. Mitt ute i den sörmländska skogen står hon. Lagom långt från stadens hets och puls. I år fick hon namnet Rut, och vi var…