Godmorgon!
Å jag som trodde att klockan vridits tillbaka i morse när jag vaknade. Men det hade den inte….. ?
Alltså har jag vaknat i ottan, typ halv 5. Känns som det börjar nu. Min sjuka dygnsrytm. Tidiga morgnar och tidiga kvällar. Missa alla TV-program på kvällen för att kolla på Play mitt i natten. Well well, det blir bättre i april……haha!
Hörni, vi måste prata om den här lille hårbollen.
Hon har nämligen inte lämnat min sida sen vi kom hem. Var hon nära innan vi åkte till Mallis så är hon dubbelt så nära mig nu. Där jag är, där är hon. Duschar jag så sitter hon precis utanför, går jag upp på övervåningen så följer hon med och är där jag är. Igår satt vi och åt middag vid köksbordet, jag och kompis Maria satt och pratade och då låg hon på stolen bredvid. Hon sover slickat bredvid mig. I morse smög jag ned, då följde hon med direkt. Nu ligger jag på soffan, då ligger hon precis bredvid.
Hon har bitit stora barnen i fötterna på nätterna när vi varit borta, men så gör hon aldrig på mig.
Jag tycker nästan synd om henne, det måste vara jobbigt att följa efter hela tiden. Varför gör hon det? Är hon rädd att jag ska åka igen?
Tänker att jag inte vill att hon ska känna sig otrygg eller orolig. Undrar liksom om hon är det?
Hon är extremt gosig också. Vill vara nära, helst i knät om hon får. Lilla lilla hjärtat. Vet ni vad jag känner också? Låter kanske sjukt…. men jag är så rädd att jag fäster mig vid henne för mycket och att hon ska dö som Toxy. Bli sjuk eller nåt… Det där med fäster sig är nog redan försent, hon är min lilla tjej ju. Men du fattar va? Känns som jag stretar emot lite….för jag är livrädd att förlora henne.
Aja, lite morgontankar här. Hoppas du får en fin måndag. Idag ska jag få nya fransar och sen väntar massor med jobb. Vi hörs senare!
Kram Nina
Njut av hela henne så mycket du bara kan och oroa dig inte för vad som kan hända älskade vän! Lev här och nu och låt henne visa all kärlek hon har till dig! Du är ju en könslig person och det är katter med! Ni passar så bra tillsammans ? Varför hålla igen kärlek för en oro som kanske aldrig inträffar? Dör före oss gör ju alltid djuren FÖRHOPPNINGSVIS ? Jag får också såna där ryck när det gäller Bo och Moss men slår bort dom direkt. Poff-bort!
Kraaaaam och njut av din lilla böna där hemma!!!
Förstår precis vad du menar!! Har en liten vovve på drygt 1.5 år…han är det bästa som finns, min bästa vän! Men fasar redan över den dag han inte finns längre. Men jag (försöker) tänka såhär: hellre den tid man får med honom än ingen alls..åhh,att man kan älska ett djur såå ofantligt mycket..hoppas du får en fin dag! Kram Therese ❤
Det här har sâkert någon annan sagt innan. Men jag tycker att det känns som att hon kanske blev borttagen från sin mamma för tidigt när hon var kattunge. Vissa katter kan bli så då, att dom har väldigt stort behov av att vara nära och dessutom så snuttar hon, vilket känns kanske som att hon aldrig fick göra ”klart” det när hon var liten.
Det är därför t.ex uppfödare har kvar dom tills dom är 10-12 veckor innan dom säljs. Vissa som har fått oplanerade kattungar ger ju bort dom redan vid 6-8 veckor och det är alldeles för tidigt och då kan det bli såhär… Och när man tar en katt från ett katthem som ni så vet man ju inte riktigt vad som har hänt när dom var små 🙂
Jag tror inte att hon är otrygg, hon bara är såhär 🙂
Hej! Är ingen kattmänniska så, är en hundmänniska, men tänker att ni har knutit väldigt starka band genom att du är den som ger mat, är hemma mest med henne, klappar henne mest osv. Då knyter ju djuren starkare band? Och rätt och slätt – har du varit borta, försvann hux flux så klart hon vill ha lite koll. Hon är ung också – det tar ett tag för alla djur (som människor) att bli starka trygga individer 🙂 Kanske Tony kan ge mat (hon kanske har mat framme hela tiden, men att han är den som fyller på när hon ser på) och att han ger sig tiden att klappa och gosa, lääänge på kvällen. Kan tänka mig att tösen ser dig som den största resurs hon har – och lite orolig för att du ska försvinna igen. Inget konstigt. 🙂 Du ska se att när hon växer till sig så kommer också självförtroendet växa och hon blir tryggare på egen tass. Fortsätt gosa på du också 🙂 Kärlek kan man inte ge för mycket utav!