Godmorgon!
På bilden ligger jag på spikmattan och njuter det sista innan det var dags att hoppa in i duschen. Denna morgon körde jag också 15 minuters yoga, 5 minuters mindulness/avslappning och till sist 10 minuter på spikmattan. Allt som allt är det 20 minuters njutning faktiskt. Ni var några som undrade villken app det är jag använder?
Den här appen har länge skrotat i min telefon, som så många andra appar. 🙂 Den är faktiskt skitbra! Jag kör mycket flexibiity för min stelhet, men i morse körde jag den som heter Combination, den var bra! Man hinner en del på 15 minuter faktiskt och jag känner mig faktiskt mycket smidigare efter bara 15 minuters yoga. När man sen blir duktigare och smidigare finns det svårare och jobbigare klasser. Ska verkligen försöka hålla i det här nu, det ger massor tror jag. En bättre start får man nog inte, ska också försöka få in korta promenader också under dagarna. Sen tror jag att jag lever så bra jag kan och klarar av.
Man ska inte försöka med något som är övermäktigt, då tar man sig vatten över huvudet och till slut faller det för man mäktar inte med. Man börjar lära sig efter 43 års ”misslyckanden”. Anledningen till att jag skriver ”misslyckande” inom situationstecken är att jag inte vill vara så hård mot mig själv, misslyckande är fel att säga då det ju säkerligen gav massor när man väl höll på….men du hajar vad jag menar va? Att man många gånger tagit sig vatten över huvudet och trott att man ska göra massor som man egentligen varken hinner eller klarar av….. Jag försöker numera tänka livsstil, kan jag få in det i mitt liv? Är det möjligt? Hinner jag? Klarar min kropp av det? Kan man svara JA på de flesta punkter kan man ”give it a shot” till att få en livsstilsförändring. Detta är min ”shot”. 🙂
Jaha, ska ta tag i morgonbestyren. Man börjar få kläm på det där med morgonbestyr. 🙂 Det är jag som sköter dom i vår familj då Tony åker så tidigt varje morgon, ja jag hämtar ju också varje dag. När jag levde med stora barnens pappa lämnade jag också alltid, hämtade också för det mesta om jag inte jobbade över. SÅ efter snart 20 års lämning och hämtning kan man det, så kan man säga. Man borde få medalj i morgonbestyr, lämning och hämtning av barn. 😀 Haha…. Eller ett nobelpris för ”väl kämpat”!
Inte konstigt att det blir såhär ibland?
Man ska komma ihåg att långt ifrån alla morgnar har varit smidiga och sköna. Många utav morgnarna har varit en kamp och massa tjafs. Man har lirkat, man har pratat med snäll ton, man har lockat, man har avlett, man har verkligen försökt. Sen har man flippat vissa morgnar. Man har inte orkat vara pedagogisk och prata med snäll ton, man har höjt rösten och hotat. ”Klär du inte på dig nu så åker jag utan dig, du får stanna hemma själv!” Lagom till man kommer ut till bilen kommer man ihåg att man missat gympakläderna eller läsläxan. En vante är borta…. mössan är blöt, leta fram en annan. Medans har man ett frågvist barn vid sin sida som ställer 1000 frågor och svetten rinner på ryggen när man står och rotar i mösslådan med dunjackan på sig. ”Jag vill skrapa rutorna mamma, du lovade att jag skulle få göra det idag när jag frågade igår?!” Man vet att det tar 120 % längre tid om han får skrapa rutorna men jag hade ju faktiskt lovat! Snabbt låter man honom skrapa en ruta medan man går lös som en jefla blixt runt bilen och skrapar som en besatt. Ja, ungefär så kan det se ut! Inte jättelätt alltid faktiskt…. Milo är numera väldigt smidig, det är vissa morgnar det kan bli lite fel. Helst när han inte hunnit med att skrota runt på morgonen, han måste få sin lilla tid, annars blir det stress och fel. När han var mindre kunde en fel morgon innebära katastroflämning på dagis. Han skrek och grät, å jag grät alltid på väg till bilen. Förbannade och lovade mig själv att aldrig mer få en sån morgon men man är ju inget mer än en människa, alla gör så gott de kan. Stress och försovning är inget man planerar ju.
Men en medalj! Det vore väl inte fel va?
Hur har ni det i er familj? Vem av er sköter morgonbestyren med barn och lämning och sånt? Vet att många av er har vuxna barn eller inga barn alls…. men ni som haft kan ju också dela med er?
Jag har turen att slippa lämna på mornarna, dagis har inte öppnat när jag börjar och när jag jobbat natt är det också min man som sköter lämningen.
Jag lämnar bara när jag ska jobba eftermiddag, om jag inte hjälper till i min mans företag, då lämnar vi tillsammans. Det är alltid mer tandagnissel från barnen om mamma är med o lämnar tidigt, jobbigt för mammahjärtat!
Sen är jag sån där att jag förbereder allt på kvällen innan, kläder i olika högar, i rätt påklädningsordning, skor fram och mössor o vantar uppepå. Matsäck i kylen och ryggan bredvid skorna.
Måste för att minska stressmomenten så mkt som möjligt. 🙂
Stora tjejen sköter sig själv, så skönt! 🙂
Jag känner att jag förtjänar medaljen! Barnen är 9, 5 och 2 år och jag skulle behöva börja med rast när jag kommer till jobbet som mellanstadielärare. Tyvärr skiter det sig då jag sladdar in i personalrummet fem minuter innan det ringer in. Det hjälper att tänka på att jag inte är ensam om att ha morgonrace from hell.
Har två barn, ett på två år och det andra på 6 månader. Jag lämnar och hämtar varje dag i tanke på att jag är mammaledig och jag är jäkligt svettig många morgnar när allt ska klaffa. Ännu jobbigare nu med alla tjocka kläder… När jag väl börjar jobba kommer min man att lämna om morgonen då jag börjar tidigare än honom.. Och det ser jag lite framemot, he he, för han har ingen aning om hur det är att rodda ensam med två barn om morgonen.:))))
Tack för att du delar med dig. Känner igen mycket, har en lugn sexåring och en envis treåring härhemma, alltid är det nåt. Fel kläder, mamma stängde jackan ( efter 18 egna försök) osv. Det är alltid jag som lämnar.
En medalj är du värd!
Haha!
Hög igenkänning på rutskrapandet! Med tillägg av lite bråk om vem som ska ha den stora skrapan osv.
Jag lämnar alltid för min man börjar jobba redan innan fritids öppnat. Han hämtar efter jobbet. Skulle gärna byta lämning mot hämtning, då lämningarna innebär så mycket logistik. Det är ju uppvaknande, frukost, påklädning osv osv med ett extremt morgontrött barn. Det andra barnet är lite äldre och lite piggare, tack och lov.
Ibland känner jag mig helt slut när jag kommer till jobbet efter att ha lämnat.
Ser fram emot att de kommer att börja klara sig själva och gå själva till skolan om några år.
Har tvillinggrabbar som numera är tio – var ensam med grabbarna sedan de var ett år till de var 6,5 år. Har alltid skött hämtning och lämning (har alltid jobbat 75% för barnens skull). Har aldrig *peppar peppar* haft jobbiga mornar på det sättet. Kanske för att man måste planera allt när man ensam? Jag vet inte… Samma sak jämt – kläder fram på kvällen, frukt klart? Termobrallor och skor torra? Mössa? Gympapåsen klar? Osv. Och nu är de ju så stora så de har koll själva.
Här är det alltid jag som både lämnat å hämtar barnen(på två olika ställen just nu..!) men i gengäld är de praktiskt taget färdiga redan när jag stiger upp med både frukost å magarna å kläder på! 🙂
Hej!
Jag känner igen din morgon, det är alltid jag som lämnar. Jag har en 6-åring och en på två månader. Hinna amma innan vi ska gå, samtidigt plocka fram kläder, frukost, tjafsa med 6-åringen som ibland är mer som en tonåring och bebis skriker. Tar en promenad och lämnar i skolan, bebis somnar och jag får en förmiddag för mig själv ☺️