Niiiniskitchenlife

Go`kväll!

Börjar med att visa er en liten video på hårbollen i familjen. Tänkte att han skulle få lite tid i cyber också. 🙂

Jag har ätit mat här precis, det blev lite thanksgiving inspirerat. Får se om jag går ALL IN på Thanksgiving imorgon, har faktiskt googlat lite på olika maträtter för att se om det kan vara något som vi kan sitta och fira med imorgon. Därför smakade jag idag. Å du, det var riktigt gott måste jag säga.

Sötpotatis i ugn, kalkon och en klick creme fraiche med honung ringlat över. Detta var riktigt mums!

Fortsätter med läsarämnena! 

Två av er kommenterade om vår katt. Vår lilla Toxy! Vad roligt att ni undrar lite. 🙂 Ja vad är mitt tänk om husdjur? Jag hft husdjur sen jag var 6 år så det har varit så normalt och självklart. Min första katt fick jag som 6 åring, sen blev syrran allergisk och vår katt var runt 10 år då så mamma och pappa tog beslutet att avliva vår katt. Jag var så sorgsen och knäckt. Den katten sov alltid hos mig och var min kompis. Det var mammas väninna som kom och hämtade henne i en kattlåda minns jag, traumatiskt på nåt sätt. Fifan så jag grät, 2 veckor av mitt liv var bara gråt då. Sedan började jag hitta ut på andra sidan…. bestämde mig då för att ALDRIG mer skaffa ett husdjur för det gjorde så ont när de försvann.

Det höll inte i sig så värst länge. Min första kille och jag som bodde ihop skaffade oss två katter. När vi gjorde slut tog jag en och han den andra. Elis och Lukas hette dom. Elis visade sig vara en Elsa sen…och Lukas påminner mycket om vår Toxy. Elsa flyttade in hos en annan familj för han trivdes inte i lägenhet. Då bestämde jag mig återigen för att inte ha något husdjur för jag saknar ihjäl mig.

Sen fick jag barn. Barn har en viss förmåga att vilja ha husdjur. SÅ länge som jag och stora barnens pappa bodde ihop blev det inga djur. Han gillar inte katter t ex. Men när jag och barnen flyttade ihop med Tony så önskade sig barnen dvärghamstrar. Ja men ååååh vad mysigt tänkte jag och åkte och köpte två. Barnen tyckte det var kul en kvart, sen fick vi ta hand om dom små springande varelserna. Jaha, sen blev det tjat om katt. Då hämtade vi (jag är inte direkt svårövertalad med katt) en ute på landet. Vi hade lite dålig bakgrund på den….. tyvärr så visade det sig rätt snabbt att den nog inte var riktigt frisk i huvudet. Han attackerade barnen och hängde i deras ryggar med klorna. Sov och fick plötsligt galna ryck och for upp i luften och skrek. Den kissade ned väggarna och golven hemma så på nån månad hade vi inga gäster hemma, det doftade helt enkelt för mycket kattkiss hemma hos oss. Jag försökte allt och kontaktade en veterinär. De behövde ha mer bakgrund och jag fick veta att kissens pappa var en vildkatt. Troligen var den inte frisk då den hade det beteendet den hade.  En dag kom jag hem från jobbet och då hade hon kissat blod på köksgolvet. Då bestämde jag att hon skulle avlivas. SÅ tungt och hårt beslut men den katten var sjuk. Bestämde mig återigen för att det ALDRIG mer skulle bli ett husdjur.

Tills vi en dag åkte ut för att ”bara titta” på kattungar. Jag borde ju ha lärt mig vid det här laget att det ju är helt jäkla omöjligt. Bara titta på kattungar och inte ta hem nån, eeeh no can do! 🙂 Elliot skulle fylla år och vi var sugna på en liten kisse igen. Barn ska ju växa upp med djur sägs det. 😉 Vi fick med oss ”Pricken” som han hette eftersom hans nos har en brun fläck. Elliot blev sååå lycklig. Hela familjen var glad. Ett litet djur hemma igen. På den vägen är det!

Barnen har tjatat om hund och kanin som de flesta ungar gör. Kanin har jag sagt blankt NEJ till alltid. Mest för att de inte kunde sköta dvärghamstrarna, hur skulle de då sköta kanin? Hund har jag faktiskt aldrig varit sugen på så. Mest för att det är så mycket mer jobb och meck med en hund. Man ska aldrig säga aldrig men nu skulle vi aldrig orka hålla på. Elliot har alltid velat haft en hund men jag har sagt att jag kan sträcka mig till en katt, för nåt år sen slutade han tjata. Sa att han kunde köpa hund när han flyttar hemifrån. 🙂 Tror inte han vill det längre dock. 🙂 SKa dock erkänna att när jag ser en söt chiuaua, bichon frisé eller en dvärgpudel blir jag lite kär. Men som sagt, för mycket meck för vår del som vi har det idag.

Det räcker bra med vår lilla trotjänare Toxy! 🙂

Nu ska jag ladda för Bonde Söker Fru här. Hur ska det gå för dessa karlar? Daniel fick ju sin tjejja när de andra insåg att han redan skulle valt en av dom om han blev tvungen. Stefan (min favvo) blev ju kär förra gången….hur ska det sluta? Pontus har jag inte hängt med i så mycket. Han visar inte så mycket känslor va? Ska han göra det ikväll nudå? Såg ut så ju! Han (minns aldrig vad han heter) som bytte ut alla tjejerna har jag också lite dålig koll på. Han valde ju i alla fall två av tjejerna. Spännande är det i alla fall!

Hinner nog med ett ämne till ikväll! ♥ Ha en fin kväll!