Sitter här med en riiiivande mensvärk, känner mig svettig – ful – äcklig och allmänt
ur balans! Kände att det kanske finns fler mensmonster i vårt avlånga land som
känner detsamma!? Vad är inte bättre då än att se att det finns dagar då våra galet
vackra kändisar kanske är mensmoster, precis som jag är idag. När man inte orkar
anstränga sig alls, man vill bara vara……. ful! 🙂 (naturligt ful)
Den där veckan på månaden är här. Den där veckan på månaden som talar om för oss att ens kropp funkar ok och att man INTE är gravid. Det är smått fantastiskt hur man upplevt just mensen sen den första dagen man fick sin mens.
JAG MINNS…..
….att jag fick min mens när jag var 13 år, i slutet av 13 årsålder. ALLA mina kompisar hade fått mens förutom JAG! Varje dag glodde jag i trosan för att se om där fanns nån mens, i säkert ett halvårs tid. Tjatade på mamma med 1000 frågor om varför jag aldrig fick mens?! Dagen med stort M kom ju till slut. Jag tog på mig en sån binda som var lite formad, minns att paketet hade en bild på ett par jeans. Gick till skolan och hoppades att bindan skulle synas, att ALLA skulle se att jag hade mens. 🙂
…den där dagen när mensen var lite konstig och försvann för tidigt. Gick till gyn och han skiner upp och säger att jag är gravid! Jag var precis fyllda 21 år och small av. Senare samma dag blödde jag som ett troll och åkte in akut då jag drabbats av utomkvedshavandeskap. Det blidde inget barn, tack gode gud, men det var likt förbaskat en väldigt jobbig upplevelse.
…den där dagen när det hände igen! Fast det inte fick hända, vi ville ju ha en liten. Opererad med en skadad äggledare.
…. den där dagen när man inte vill att mensen skulle komma men var livrädd, och så gjorde den inte det! Då drabbades man av kalla fötter, sprang till apoteket och köpte ett test. Kissade på testet och det sken som en sol för att tala om att det flyttat in nåt där i magen. Jag var överlycklig men grät floder av rädsla, vad i helvete hade man gett sig in på? Tänk om det skulle bli utomkveds igen. Tänk om det blir bebis? Det blev en Thedde av det…. och det var det mest fantastiska som hänt!
….att jag läste att man inte skulle få mens när man ammade fullt. MYYYY ASSSSS!! Min mens kom prick 12 veckor efter att Thedde föddes, fast jag ammade fullt.
…den där mensdagen som glömdes bort. Ingen koll. När var det jag skulle ha mens? Ringer syrran ( som just då alltid hade samtidigt). Hon svarar att hon haft för en vecka sen. VA?? Test = TOKGRAVID. Böla i en vecka, spydde i ett halvår, sen kom Elliot. Världens tjockaste finaste bebis som fyllde våra liv med en känsla av att familjen var mer komplett med honom där.
… att 12 veckor efter det fick jag mens igen! SUCK! Varför så bråttom att bli normal igen?
….att sedan följde många många år med en mens som höll i sig i 12 dagar och var borta i 12 dagar för att sen köra igång i 12 dagar till. Jag förblödde varje gång kändes det som. Orsaken till det heter = KOPPARSPIRAL. Den fan hade jag i 7 år. Fattar inte hur jag pallade!?
…. den där mensen som inte kom. Vi längtade efter Milo. Vi var så glada så vi nästan small av. Berättade för storebröderna om det smått fantastiska. Sen kom det där hemska blodet som fick mitt hår att resa sig, som fick hela min värld att bli svart och min hjärna att tvivla på min kropp! Fixar den det inte längre? Vad är fel?
…. det där blodet som inte fick komma ytterligare 2 gånger. Varje gång klev jag ner i ett svartare och svartare hål. Vad är fel? Varför?
…. att mensen inte kom IGEN! Vad betydde det här? Hade det flyttat in nån på riktigt? Skulle den fastna? Orkar vi ännu en gång? Ok vi orkar, men det var sista chansen. Sen skulle vi ha lagt försökandet på hyllan! Det skulle räcka med mina barn. Men det röda blodet som man föraktade så höll sig borta. Det kom inget blod, det kom en Milobebis som fyllde våra hjärtan med helt obeskrivlig kärlek!
Idag när mensen kommer är det ett kvitto på att jag i alla fall ännu inte är i klimakteriet! 🙂 Att jag inte blivit gravid, GUD FÖRBJUDE! Att min kropp funkar. Men likt förbannat så är jag ett trasigt jäkla troll varje gång! Mitt humör är galet och jag är så less på att känna som jag gör. Varje jävla månad. Nu, efter LCHF sägs det att det kan bli förändringar. Det har det blivit. Jag har blivit mer hormonell, svinont i brösten, det går längre i mellan (vilket är jäkligt bra eftersom jag har en 25 dagars cyekl), jag är skengravid före varje mens. LCHF läser jag att det beror på, men det ska bli bättre! Kroppen tar några månader på sig. Sen ska man få lindrigare värk, lindrigare mens, inte så mycket flöde och perfekt menscykel. Inte alls dumt om ni frågar mig! Då hoppas vi på det.
Googlar man på ”ont i brösten LCHF” får man massor av träffar. Jag är glad att jag inte är ensam. Men ska erkänna att jag satt hjärtat i halsgropen när jag inte kunde sova på mage. En till bebis tänkte jag och börja nästan grina. Husbandet har fått höra en del… Men nu när jag är påläst förstår jag att det LCHF som spelar min kropp ett spratt.
