Löshår ner till ärslet. Året är 2004 eller 2005 minns
inte riktigt, jag är på väg på en personalkryssning
med min kompis och hennes personal.
Bea (med krogen), Magnus (anställd) och jag (ett bihang) men med
en halvmeter långt löshår. 🙂
Ni är många som vet att jag haft löshår till och från under många år. Allt började med att jag var så inihelvetes dum i huvet att stoppa dit det in the first place. Gjorde nåt halvhjärtat försök nåt år innan det här utan att för den skull ha det i för länge och hann inte förstöra mitt eget hår. Det här året gick jag sminkskolan på International Make Up Center. Vi var ett gäng tjejer som hittade på en jävla massa under den här perioden. Ett utav dom var att häkta på löshår. Men inte på vilket sätt som helst… vi gick all in på studenters vis.
Fattiga studenter som vi var drog vi till Clas Ohlson och köpte limpistoler och limstavar. Sen till Taj Mahal för att köpa löshår och så började vi. Jag behöver kanske inte förklara hur hårt det där satt sen, och hur INTE NYTTIGT det var för håret. Ja sen bildades ett skatbo utan dess like i bakskallen, utväxten blev en enda tova och limkluttarna borrade in sig i det där. Jag minns en kväll/natt/morgon då jag och min kompis Maria satt och tog av varandras löshår och satt på nytt. Vi började 18.00 på fredagen och slutade 07.00 lördagmorgon. Jag sov medan hon satt och drog loss dessa limkluttar, och så skrek jag ibland av smärta. Jag förstörde hela mitt hår. Fick klippa av det till page, en kort kärringpage som jag inte alls passade i. Sen var det bara i med nytt för korthårig vägrade jag vara.
Sådär höll jag på. Sen började jag tappa håret på vissa ställen i skallen, så det bildades stora kala fläckar. En utav fläckarna blev faktiskt såpass stor som en tennisboll, helt kal. Då kände jag att herregud…. nu måste jag sluta. Jag trodde att jag drabbats av plötsligt håravfall och att jag inte skulle få tillbaka det. Korthårig var jag ju fortfarande men började använda clips istället. Det var vändningen. Sen har det här med att föda barn alltid varit en hit för mitt hår. När jag började vänta Milobebis hade jag typ 1 cm långt i nacken, en rak page. Har klippt det ett antal gånger sedan dess, även blekt och färgat men klarat det denna gång och nu vet ni ju ungefär hur långt det är. Många tror faktiskt fortfarande att jag har i löshår, men det har jag inte. Inte nu längre, nu är den tiden förbi…. tror jag. har inte haft det i sen i somras och kör bara med mitt eget nu.
Det är en jäkla befrielse ska ni veta. Inte behöva tänka på om det syns, att fägerna passar ihop, att det ser fräscht ut och så måste man ju köpa nytt regelbundet för att det ska se snyggt ut. Annars blir det lätt svinto, hur jäkla äkta hår man än köper. Jag tycker det är kanon att det finns, ja ifall det finns tjejer som blir lika jäkla fula som jag med kort hår så är det skönt att denna metod finns att tillgå då. Dock så är det absolut hemskaste som finns tjejer som inte kan det här med löshår eller går till nån som gör det så åt helskotta fult. Som ett jäkla kattarsel……
Här är några exempel, 3 av dessa bilder är på kändisar:
Ja precis, det är allas vår Britta Spjut som inte verkar få träffa rätt människor när det kommer till det mesta. Allra helst rätt folk inom hårbranschen. Whats up med hennes jäkla barr alltså? Högst upp till höger har vi Pamela Anderson, där har trenset slunkit ut en bit, eller helt och hållet faktiskt.
Att bero på nåt helt annat. På bilderna här ovan väger jag som jag vill väga. Jag väger min målvikt och har ett par Diesel i storlek 27 på mig. Dit ska jag igen, nån dag…..
Sådärja, nu har jag lyckats hålla mig vaken till det nästan är dax för DHW. Ett taktiskt drag utav mig, ja att sitta här tills det är dax. nåväl, jag ska väl inte säga för mycket antar jag, första reklamavbrottet så ZzzzzZZz väl jag.
Ha en fin kväll, PUSS
