Så tänkvärt….. Precis såhär är det att vara mamma. Jag brukar säga till mina vänner som har små barn. NJUT av den tiden. Njut av att ni vet var dom är varje kväll, njut av att det viktigaste i deras liv är du, njut av att de är mammiga eller pappiga och att dom vill sitta i din famn.
Att se sina barn växa upp och då lära sig vara mamma på ”ett nytt sätt” är ingen lätt match. Den där lilla pojken som älskade ligga i din famn i soffan och kolla BAMSE som morgon-TV kommer fortare än du tror växa upp till en pubbeunge som faktiskt inte behöver Dig på samma sätt längre. När vänner blir viktigare och roligare. När jordens centrum inte längre kretsar kring dig som mamma.
För mig har det varit en sorg, jag har fått jobba mycket med mina egna känslor. Det är en typ av separation man går igenom och den är inte lätt – tycker jag. Det finns inga böcker som berättar om ”separation” ifrån sina tonårsbarn, när din pubbeunge plötsligt måste få frigöra sig…..men det finns en uppsjö om trotsåldern. Mitt medium pratade om att jag skulle skriva en bok. Kanske är det en sån jag ska skriva då min ”förlossningsbok” försvann med datorn som gick sönder. 🙁
Sina barn värderar man högre än sitt eget liv. Så är det ju….det finns inget i ens liv som är viktigare. Det är också dom man tänker på mest genom dygnets alla timmar. ❤️ Idag har det handlat om körkort, sjukdom och skolavslutning. Imorgon är det något annat.
All kärlek till alla mammor där ute, vi borde alla få en medalj för det jobb vi gör och för varje känslostorm vi någonsin måste genomgå.
Oh ja det är en jobbig tid. Jag har en dotter som håller på att frigöra sig och det är grymt jobbigt men det gäller att bara finnas där i båten och ro sakta framåt. Det är en vacker tanke som jag bär med mig då det stormar. Då är det bra med någon/några som håller båten stadig! KRAM och medalj till alla oss!!
Så bra skrivet Nina! Jag försöker bli bättre på att njuta extra av mina barn! Dagarna går så fort, har snart en nio åring..Kan knapt fatta det..Men jag är separerad och har mina barn bara halva deras tid..så enormt jobbigt i mamma hjärtat.. För när man har barnen vill man bara vara med dom.. Men de kanske vill leka med kompisar,cykla osv.. Så jobbigt ibland, är så ledsen vissa kvällar.. Man vill finnas där jämt. Men så är det ju inte. Man är inte där den dagen dottern ramlar hemma hos pappan och gråter.. Så hur överlever man seperationen? att vara ifrån sina barn? Kan du inte skriva mer om det? du är så klok och har erfarenhet.
Jag skulle verkligen läsa din bok!! så skriv vetja´! 🙂
Stor kram Maria
Hej Nina!!
Alltså, du har sååå rätt!! Jag har ungar i hela spannet den minsta är 1år den mellersta 7år o den äldsta 14år!
Så jag har fortfarande dom små gosiga som jag har”koll” på varje steg dom tar medans den stora är ute o far o det enda som tycks viktigt är kompisar! Hon kommer ibland på kvällarna när dom små sover o vill gosa med sin mamma o pappa precis som förr!!! Åhhh va jag älskar de där stunderna!! Vi var ju själva med henne i 7 år innan 2:an kom! Så det va jobbigt för henne! Men guuud va man våndas varje dag om man tar rätt beslut eller inte för någonstans där inne tycker man ju synd om dom när man säger nej ochi tredje världskriget utbryter för femtielfte gången! Men man vill dom ju så klart väl ! För herregud va man älskar dom varse de är pubbeungar eller små gosiga trollungar!!
Skriv den där boken!! Det är ju en självklarhet!! Efter min mamma dog i höstas så känns det som jag inte ha någon o rådfråga!! En bok behövs helt klart!!
Tack o kärlek!❤️
Kram Frida
Så på pricken exakt så är det…min dotter är bara 6 än…men ångesten jag har för att hon ska börja nollan är hemsk…jag är verkligen inte redo för det än…inte alls…tur att jag äter sertralin annars hade jag lipat å oroat ihjäl mig…lider av GAD…känner igen mig själv en del i dig å din oro :-))
En liten käftsmäll fick jag med…hon är ganska mammig å jag kan ibland tycka att det är jobbigt…men som du skrev…tiden går fort så varför fasen inte njuta istället…så när hon kommer från sin far så ska hon få klänga hur mycket som helst :-))…du är toppen Nina!
Så bra skrivet. Själv har jag 2 vuxna… än idag när jag hör sirener ljuda så går mina tankar till dem, vad gör de/var är de.
Här finns en köpare till din kommande bok!
Tack för en bra blogg och kram.
Ammi
Åh Nina, du är bara bäst! Läser alltid din blogg sist i raden på kvällen (tror jag skrivit det förut), för det är *alltid* bra! Precis vad jag behövde läsa ikväll med en liten (5-årig) kramgosig sjukling hemma (skitjobbigt tycker jag när man inte vet vad det är och om man ska söka läkare eller inte, f-n vad jobbigt, vad är RÄTT??) och stora killen (ja inte tonåring än, men får panik att tiden springer iväg!!) har skolavslutning imorgon. Snälla skriv den där boken, allvarligt!
Jättekul att din stora grabb fixade körkortet, nu kan han ju hämta er om ni varit ute på restaurang eller så! Grattis! Kram från mig!