Ja ojoj att nån kan vara så söt i en pepparkaksdräkt!? När man sedan
har en mundering av kläder på sig under så ser man ännu sötare ut!
Vår lilla solstråle, han var så till sig av att se alla oss på dagis.
Ja, då har vi firat Milos första lucia på dagis. Jag och husbandet hade ju ingen aaaaaning om att det var utomhus. Jag kom dit en timme tidigare för att hjälpa till med fixet och trixet innan. Strumpbyxor och tunika liksom. Fröken säger åt mig att jag ska gå ut och tända lyktor och ljus och hänga i träden. Oh vad mysigt tänkte jag när alla föräldrar anländer….. ”Ja, sen ska hälften av lyktorna hänga på baksidan” forstätter hon. Jag fatta ingenting, syns dom där då tänkte jag för mig själv. Tills hon förklarar att det finns en bänk som vi ska sitta på därute….. Ahaaaaa, vi ska vara ute?! Jag i strumpbyxor eller? SHIT… husbandet fick åka hem och hämta grejer (glömde hälften så jag fick åka en gång till) och sen larma mamma och storebröderna om att vi är ute.
Vi är så imponerade av förskolefrökarna, alltså på allvar! ALLA barnen grina och ville inte klä på sig, dom rev och slet i varandra och när man väl fått på kläder på en så tog den andra av sig och tvärtom. Tony som satt inne med Milo fick se hela scenariot, han var i chock! Så ALL CRED till alla förskolelärare där ute….. ni är fasicken totalt AMAZING!
Ut kom dom till slut, några gråtande i olika tonarter. O så sjöng dom för oss. Ämen….. så söööööta dom var allihop! Hjärtat växer i bröstet och man kan inte få nog av dom. Tänk, där satt dom som lucior, tomtar, pepparkaksgubbar stora som michelingubbar. På en liten bänk…. och brände av låt efter låt.
TACK dagis för en jättefin luciakväll!
