Fabian Flink
Idag gick jag till Fabian Flink och satte mig med min dator. Tog en smörgås och en latte också. Behövde pigga på min hjärna som känns som bomull idag. Det är rofyllt att sitta sådär och jobba och få lite gjort, i en miljö som inte är så ”jobb”, det är mer mysigt med folk som fikar i ens närhet.
När jag satt där så kom en vän in. Hon berättadeför mig i fredags att hennes pappa åkte in på sjukhus efter en lång tids sjukdom. I söndags hade han gått bort, med alla sina nära och kära samlade runt sig. Det hade varit ett fint sista farväl och han hade väntat in det sista barnbarnet innan han tog sitt sista andetag. Min vän sa till mig ”Nina, är det sådär att gå bort så är jag inte ett dugg rädd, då ser jag fram emot det”. Min vän vet att jag är rädd för döden, och hennes ord hjälpte mig faktiskt. Att det faktiskt bara kan vara fint, lugnt och harmoniskt att lämna jorden.
Vi satt där i soffan på fiket och grät lite. Men inte av sorg, mer av att allt blev så fint och perfekt. Hon var så glad och lättad över det….. Det var fint att höra en sån historia idag. Det gjorde mig varm och ödmjuk inför hur det kan vara.
Så nu ska jag tända ett ljus för min väns pappa, å så ska jag tänka på att han sitter och fiskar och dricker en kopp kaffe med två av sina bästa vänner där uppe i himlen. ❤ Var rädda om varandra, säg att du älskar dom du älskar och lev varje minut. Kärlek! ❤
<3 Kram
KRAM min vän! ♥