Niiiniskitchenlife

Godmorgon!

Åh wow vilken ”crappy” natt jag sovit.

Vi gick till sängen redan vid 21.30. Milo är spänd inför resan och behövde liksom komma ned i varv. Han har ju skoldag idag som vanligt så han behövde verkligen sova. Nåväl, jag somnade samtidigt som han.

Vid 00.30 flög Majlis typ i taket – tog ett jättekliv över mitt huvud, in i fönsterrutan ovanför vår säng och flög sedan vidare i rummet. Att vakna till det var så att säga lite pulshöjande. Låt oss säga att hon är lite harig, fast hon är en katt. Hon har alltid varit väldigt ängslig och rädd, kanske är det vanligt bland dessa ”hitta katten” katter, don’t know? Men min hårbotten fick i alla fall känna på det så att säga. Satte mig upp sängen, eller vänta, kastade mig upp i sängen och tänkte att nu är Jason med motorsågen här liksom – vad hade jag att vänta? Vem skulle komma in i dörren här på övervåningen? Eller var det ett spöke? Hmm, det var Elliot. Han hade somnat på soffan och skulle nu gå och lägga sig i sin säng.

Ok, vi red ut den stormen vid 01.00. Majlis kom och la sig vid mina ben igen. Ja eller emellan. Jag måste alltid ligga i någon form av ”Jumping Jack” position för att hon ska få plats. Lyckas somna om efter några om och men.

Kl 02.30 ropar Milo från sitt rum. ”Maaaammmmaaaaaa”! Eller sa han pappa? Jag minns inte nu.

”Får jag kooommmmmmaaaaa?”

Så schangtil han blivit, frågar först liksom. Jag skulle dock föredra att han bara kom till oss, kröp ned i sängen och somnade om utan att vråla ut i mörkret och tystnaden sådär. Minst sagt pulshöjande. Fick navigera lite i sängen. Ok, katt på vänster sida, Milo skavfötters med mig. Jag fick ha överkroppen åt vänster och underkroppen nära Tony åt höger. Observera att Tony sovit sig igenom varje händelse här. Inte ens vaknat till alltså.

Milo somnar om, Majlis också. Tony sover som sagt vidare han också. Själv försöker jag hitta någon form av sovställning som funkar. Inte så lätt. Alls. Till slut lyckas jag på något sätt krypa ihop i fosterställning i där det inte känns som jag ligger så onaturligt man kan.

Vaknar 03.30. Milo håller på att ramla ur sängen. Försöker då placera ett av mina ben så det ligger son skydd. Nu ligger jag i någon form av förvriden yogaposition. Där försöker jag sedan andas lugnt och hitta ett sätt att kanske kunna somna om.

Ger upp kl 04.10. Milo rör sig som en MMA fighter i sängen. En häl i magen – AJ! Ett knä i låret – AJ! En fot i ryggen – AJ. Han går ett av sina livs matcher den där 130 cm långa varelsen. Han har dessutom ärvt sin fars hårdhänthet. Ens sekunden MMA fighter, andra sekunden ett parkourproffs som ska kasta sig ut från sängen.

Tar ett snabbt beslut. Han måste bort. NU! Jag orkar dessvärre inte längre bära Milo. Har försökt men mitt bäcken drar direkt om jag inte får bära honom som en ryggsäck. Det kändes lite utstuderat och taskigt att hålla på och slänga upp honom på ryggen 04.10 på natten. Väcker Tony med silkeslen röst:

”Tony, snääälla. Kan inte du bära över Milo till sin säng. Jag håller på att bli knäpp!”

Tony struttar upp, tar Milo i sina armar och sätter riktning mot Milos rum. Dock så hade han nog glömt resväskan som låg mitt på golvet. Hjärtat flyger upp i taket när han navigerar och snubblar mellan resväskor och golvsocklar. Han klarar det tack och lov. Hade fattats att de rasat där på golvet. Åh herre kan inte ens tänka tanken. Bulor, chock, aj, gråt, skrik och Gud nåde om någon blivit skadad en dag innan resan!

04.12, innan Tony lagt tillbaka huvudet på kudden har han somnat om. ”Dumdumdudimdididumdi”…..där ligger sen jag och trummar med fingrarna. Det var nu jag skulle somna om. No can do. Slår på nån serie….

Börjar känna mig sömnig vid ca 04.20. Har lyckats somna om, yyyyaaaayyyyyy!!!

Vaknar av en hostattack kl 05.30. Är torr som fnöske i halsen. Beror på vår luftvärmepump. Svär för mig själv och tänker vi ska köpa luftfuktare.

05.32 ger upp om tankar att kunna somna om. Har ju ändå fått ihop en del timmar och behöver fortsätta packa och städa.

Så här är jag nu. Skriver till dig. Är också lite nervös. Känner av en sån där oro som gör händerna svettiga och magen full av fjärilar. ”Är-jag-bajsnödig-eller-nervös” känslan ni vet? Har påbörjat ett inlägg om det här med flygrädsla och lite tankar som jag tänkte dela med mig av. Har varit skönt att skriva av sig lite om det.

Mitt i all packning igår så tog vi ett litet brake. Theddes kompis Willy är skitduktig i fotboll och hade säsongens sista seriematch med sitt ESK igår. Vi har missat alla andra matcher då vi haft Kaffestugan men så igår åkte vi ned. De förlorade dock med 3-2 och behöver nu kvala sig upp en division. De är ett topplag i serien. Kvalen missar vi men vi ska heja på från Mallis.

På kvällen kom stora kidsen och exet hem på Söndagsmiddag. Lagade fläskfilégryta som blev toppengod. (Du ska få recept på den sen). Vi satt och pratade och flabbade i flera timmar. Så mysigt! Har lite ”längt” i kroppen redan. Har aldrig varit ifrån de stora barnen 2 veckor i sträck. De kunde ju inte åka med på resan. Thedde jobbar och är tränare för herrjuniorer i en storsatsande förening så där kan man inte dra hur som helst. Elliot börjar sitt nya jobb just idag så det var uteslutet också. Dock så har vi hållit en eventuell resa (sista minuten) öppen för honom beroende på hans jobbsituation men det blev ett nytt jobb istället för hans del. Bra som fasen såklart! Det känns jättekonstigt att vi inte ska ses på så lång tid. De ska ju vakta hus och katt här hemma så vi gick igenom lite om larm och Majlis matrutiner. Haha – jag är en crazy catlady. Dom skrattar mest åt mig men gör allt jag säger. ? Jag kommer längta efter mina hjärtan – hur stora de än är. ❤️

Nähe – upp och utfodra katt och göra frukost. Milo ska göras redo för skola och jag ska fortsätta packa här. Ska göra en snabb påfyllning på fransarna vid halv 10. Sen i eftermiddag efter vi hämtat Milo från skolan drar vi mot Arlanda och hotellet. Snart börjar vår efterlängtade resa. ☀️

Ha en fin måndag nu mina vänner, vi hörs lite senare!

Kram Nina