Godmorgon!
Åh, nu vet inte jag var detta inlägg kommer att ta vägen? Det är nämligen mycket som måste ut – ni som följt mig länge vet ju att jag har svårt att låtsas. Att spela på för galleriet liksom. Läste just Mia Skäringer Lazars Instagram igår där hon gjort parodi på varumärket Isabella Löwengrip. Det var både ris och ros bland hennes kommentarer….men det underliggande och läskiga med sociala medier idag har ju blivit att man sällan får se verklighet.
Att jobba som influencer handlar mycket om att bygga varumärke, såklart! Det handlar om att bygga sitt varumärke så att företag vill samarbeta med en så att man kan tjäna pengar. Alltså rent krasst så är det precis så det är. Jag försöker också bygga varumärke, såklart att jag gör. Detta är mitt jobb och jag vill tjäna pengar precis som alla andra. Men ibland vill jag kasta det där med varumärkesbyggande åt helvete och skrika ”Jag orkar faaaaan inte mer!” Då orkar jag knappt se eländet heller…. jag som jobbar i branschen vet ju hur viktiga våra varumärken är för oss. Men jag måste ändå säga att när varumärkesbyggande blir som ett låtsasliv utåt, mot ens läsare, är det inte fel någonstans då? Är det trovärdigt?
Jag tänker såhär….som influencer (ja att arbeta med sociala medier heter ju idag att vara influencer) så har du följare där de flesta förmodligen diggar det du skriver, det du står för osv. Sen kan inte alla ens läsare älska en, herregud….en drömvärld om det skulle vara så. Men hur trovärdig blir jag som influencer om mitt liv aldrig någonsin visar baksidor, äkta känslor, trötthet….ja mänsklighet för helskotta?! Vem vill till slut tro på något av vad jag säger? Hur trovärdig blir jag som influencer? Jag tänker att samarbetspartners borde vara glada för att man visar alla livets fram och baksidor – för när influencern sedan berättar om deras produkt och står för dem så vet man att det är på riktigt och för att den influecern tycker så. Det är inte ytterligare en fasad, utan det är äkta. Detta är bara tankar som poppar upp när jag ser det jag såg på Instagram igår. Vad tycker du?
Idag känns min själ lika grå som världen var på min morgonpromenad. Jag vägrar att låtsas. Du som är 20 och läser min blogg ska inte tro att livet här hejbaberiba varje dag. Låååångt ifrån! Jag vill att du som är 20 ska veta att ditt liv inte är sämre än mitt eller någon annan influencers liv. Du är precis lika normal med dina upp och nedgångar, ångest och ledsamheter som vi. Vi ALLA är människor – med våra egna helveten och himlar.
Visst älskar jag att kunna inspirera och göra dig glad genom att du läser min blogg och jag är peppande och glättig. Men jag vägrar göra det när jag själv inte känner mig ok. Som just nu. Jag har en hel del ångest. Det är mycket som händer kring mig nu.
En vän genomgår något otroligt jobbigt och kämpigt just nu. Den här personen är i mina tankar mest hela tiden. Detta påverkar mig otroligt mycket – vill inte prata om vad det handlar om för respekt för min vän. Men så mycket frustration och känslor i detta alltså.
Det är höst och mörkret har återvänt, jag går ner mig i mitt mående då.
Jag har en flygresa framför mig som jag grämer mig mycket för och är otroligt nervös redan. Enda anledningen att jag utsätter mig för det är för att jag vet vilken avkoppling det kommer ge mig.
Jag tampas med en hel del ångest. Oron gnager i mångt och mycket.
Jag är less på att känna mig utnyttjad, så sjukt less på det! Att bli pissad på är värre än något annat i livet. Detta för att man alltid varit för snäll….
Egentligen borde jag hoppa Pippi Långstrumpesteg och joddla av glädje med tanke på att vi har en utlandsresa framför oss. Man känner sig som en riktig i-landsbitch när man sitter här och gnäller. Men själen skiter i sånt. Själen knackar på som en ettrig hackspett på insidan och skiter fulla fan i att man borde vara glad och tacksam.
Tänk att det är såhär för mig varje höst! När löven faller så faller jag…. Är det en inställningsgrej? Väldigt mycket tror jag faktiskt. Därför försöker jag verkligen hjälpa min själ på traven nu. Vitaminboostar gör jag, och så ska jag träna. Känner hur promenaderna rensar skallen från allt kuckelimuck man bär på – i alla fall för en stund. Jag måste fortsätta på den vägen. D-vitaminer, C-vitaminer och mycket grönt.
I morse gick jag och tänkte att jag är som ett ägg. Kroppen är gulan, och måendet är vitan. Så knäcker man ägget i en stekpanna. Då står man där och försöker hålla ihop vitan….den bara glider en ur händerna hela tiden men man står och drar ihop den liksom. SÅ känns det. Sorry för den märkliga liknelsen men det var det jag fick ihop när jag promenerade.
Underlagskrämen och pudret ligger som ett litet täcke på kragen. Det där underlaget som täcker ojämnheter, blemmor och färger. Jag önskar att det fanns en sån för själen också. Att man kunde ha på lite underlagskräm för en ledsen själ, å så mådde man mycket bättre. Det vore toppen!
Ibland önskar jag att jag inte var en sån känslomänniska. En sån som bara flöt ovanpå känslorna och inte lät de påverka mig så mycket. Det skulle vara härligt. I alla fall för en stund. Men sen skulle jag vilja ha tillbaka dem, känslorna alltså. För när jag känner lycka och harmoni så finns det inget som slår det. Det skulle jag inte vilja vara utan.
Tack bloggen, tack ni…. tack för att jag får lufta här. Det betyder så oerhört mycket att ha andningshål och människor som orkar lyssna. Ni är mina axlar som jag lutar mitt huvud på för en stund. Tack för det!
Jag kommer att återkomma under dagen med alldeles vanliga inlägg. För ingen mår bra av att älta. Men nu vet ni lite hur landet ligger. Jag är en känslomänniska som sagt. Redan i eftermiddag kanske det är bättre? Vi hoppas på det…
Kram Nina
Känner så väl igen mig i dig. Är verkligen en känslomänniska på gott och ont och blir lätt lite deppig när hösten kommer och vintern närmar sig. Gillar att kika in hos dig för recept inredning smink mode hår mm, men också för att du känns så ärlig och på riktigt liksom, om du förstår hur jag menar 🙂 Ha en fin dag kram <3
Hej! För att du är den du är dvs, en helt vanlig tjej som verkar skitmysig och go, som gör att så många villl läsa här. Det är högt och lågt. Bloggen är blandad med mycket olika ämnen, bakning, smink, familj mm. Tror verkligen att du är så genuin och mysig som man får bilden av att du är. Känns verkligen inte som om du jobbar för att göra dig till eller ställa dig in hos oss läsare. Vad jag vill säga är att vi läsare (i alla fall jag), kommer in hit dagligen för att läsa just det du skriver för dagen. Sen om det gäller ett nytt recept, hypokondri, smink, barn eller vad som helst, så är det ett ärligt inlägg. Vet inte hur ofta du måste ta bort kommentarer, men det känns som om dina läsare speglar dig, för det är alltid trevlig attityd i kommentarerna, och det gör oxå allting roligare! Resan kommer bli toppen, du kommer klara flygningen precis som du gjorde förra gången!!!! Känn ingen stress inför bloggen när du är borta. Se till att mysa med dina älsklingar, så finns vi kvar och läser vad ni gjort när ni kommer hem!!! Kul att du har börjat måla igen. Tavlan du la ut nu var otroligt vacker!
Ville bara skicka en liten kram.
Håller med dej! Och många andra av komentarerna bla minna och Ann! Ha de gott nu och du ”kan flyga✈️”??
Hej! Din blogg tillhör definitivt till det bättre och mycket tack vare din ärlighet med hög igenkänningsfaktor men fr a inte en blogg översållad av en massa reklamsponsrade inlägg. Finns speciellt en blogg som jag tidigare verkligen gillade med massor av inspirerande recept men som nu bara visar upp en glättig lycklig yta och där sponsringen helt tagit över varför jag inte kan ta den på allvar. Förstår att bloggare måste överleva men tror oxå att vi som läsare har ett ansvar om vi verkligen vill stödja denna glättiga shoppinghysteri där bara yta och pengar gäller? Nä fortsätt som du gör med en lagom blandning av dig själv, din familj, recept och tips. Kram.
❤️
Hej Nina, Här har du en till med oro, ångest och sömnproblem (har även finskt påbrå och ganska lik dig till utseendet, det du! 🙂 )
Jag brukar också promenera för att rensa skallen, men något jag också har börjat göra är att skriva av mig min oro på kvällen/punkta upp allt. Sedan skriver jag bredvid punkterna om det är något jag själv kan påverka… Detta har hjälpt mig ibland. Men även att bara mysa och umgås med dom man älskar som mannen, barnen m.m. Hoppas du får en fin dag! kram <3
Tack! Så underbart att få höra en så klok förnuftig människa. Det är skrämmande idag när man går in i den där låtsasvärlden och
läser.
Det får en bara att känna sig värdelös och dålig som människa när man inte själv är så där tipp topp.
Jag är gammal nog att veta att det inte är på riktigt men ändå kommer dom känslorna så därför undviker det som inte är bra att läsa.
Så härligt att läsa dig som har fötterna på jorden och är normal med kloka visdomsord!
Tycker att influenserna eller vad det så fint heter har ett ansvar mot sina läsare att förmedla hur det verkligen är i livet på riktigt.
Tror att det blir skrämmande i framtiden när ungdomarna nu blir vuxna. Vart ska det sluta liksom? Kram
Tack ❤️
Jag är 25 år och pluggar just nu andra året till civilekonom. Jag är precis som du, när hösten kommer blir allt liksom lite kämpigare. Är just nu inne i en riktig stress-period. Vi får kämpa på tillsammans. Jag gillar dina ärliga inlägg, tycker att du verkar vara så härlig. Kram!
Det är just för att du är du med alla dina känslor som jag läser din blogg. Känner igen så mycket i mig själv och det är skönt att läsa att allt inte är rosarött och flashigt varje dag som det kan vara i så många andra bloggar. Du inspirerar och får mig att må bra med dina inlägg. Stor kram och hoppas ni får en riktigt härlig resa.
Ja men det är ju det man tycker om när man läser en blogg, Att det känns äkta. Att ”t.o.m hon som är känd om verkar ha det så bra kan ha dåliga dagar hon med”. 🙂
Det som jag tror hände med Isabella Löwengrip är att hon blandade ihop sitt varumärke med sig själv och tog illa upp. Men till skillnad från dig så är gränsen mellan privata Isabella och varumärket Isabella i det här fallet väldigt utsuddad, mestadels av henne själv. Och tvärtemot vad hon har sagt själv, att ”man måste se skillnad på prestation och privatliv” så har hon inte gjort det i det här fallet. Mia gjorde ju en parodi på hennes barnvagnsreklam vilken helt ärligt var dålig, den var rent ut sagt märklig. Men i.o.m att Isabella själv tog upp att hon nu har barnen varannan vecka i reklamen och Mia sen gjorde parodi på det så tog Isabella det personligt, även om det var hon som tog upp det från första början, i en reklam.
Nu blev det lite långt kanske 🙂
Förstår precis vad du menar, gissar stt det var lite det jag menade. Att till slut kanske varumärket och personen blir samma sak. Precis som du säger – när man i sitt varumärke försöker få det där privata att komma fram så kanske det blir fel? Hade Isabella däremot kört en reklam på en schysst portfölj som hon använder i sitt arbete när hon struttar mellan sina möten hade det som inträffade aldrig hänt.
Jag förstår precis! ??
Det där med att vara för snäll känner jag igen men nu har jag blivit tant och då är det ingen som går säker. Kan säja att efter 50 har jag börjat säja till på skarpen om det behövs. Bästa känslan. Lite som att göra revolt ,man har liksom inget att förlora på det. Vill fortfarande vara världens snällaste för det mår jag bra av men låter ingen trampa på mig. Ångest vet jag också hur det känns har haft det hela livet men det är bara att kämpa på. Ibland kan jag bli jätteledsen för att det bara finns där och aldrig försvinner och hämmar mig i mitt liv men då brukar jag tänka på allt fint jag har runt omkring mig med nära och kära. Kram du är inte ensam
Ja jag känner att min tant börja.mr vakna också. Äntligen! Hon tar ingen skit. Men när den där tanten har sina dåliga dagar så orkar hon sällan bita ifrån utan tar det än mer personligt och sänker sig ytterligare. Men…jag är glad att hon är här hos mig ibland!
Kram ❤️
Vill bara skicka en kram ❤ och jag känner igen mej i så mycket du skriver. Att vara känslomänniska är inte enkelt, det ska gudarna veta..hoppas du mår bättre snart!
Tack fina du! Kram ❤️
Kära Nina,
Jag läser just din blogg för att du är känslomänniska och jag tror att man hittar sina bloggare just genom att man kan känna igen sig i personen. Detta gör, tror jag, endast min egna analys, att dom som vill ha det sorglösa livet och där allt är tjo och glam, dom läser sådana bloggar och inte din. Och anledningen till att dom inte läser din blogg är för att du inte är tjo och glam och yta, utan du är varm, djup och känslosam. Har full förståelse för dom som bygger varumärket tjo och glam men tror att det blir jobbigt att leva upp till för ALLA människor har upp och ner dagar, vissa har bara fler ner-dagar och vissa fler upp-dagar (min teori). Fortsätt bara vara Nina, för du vinner på det i längden även om du kanske missar en sponsor eller två men då är dom inte värda att vara på din sida.
Kram
Tack för så fina ord! Tack! ❤️❤️❤️
var ska katten vara?
Hemma med stora pojkarna som ska bo i huset medan vi är borta.
men det var ju en kanonbra lösning;)