Niiiniskitchenlife

Godmorgon finisar! 

Härligt att ni var många som gillade min lista. Många kände också igen sig i grubbleriet och dumma tankar. Vi är ju trots allt bara människor allihopa. Med känslor, tankar, svaga perioder och dåligt mående. Alla sociala medier till trots liksom. Herregud, mitt flöde i morse visste inga gränser för hur härligt folk har haft och har det, men det gäller att komma ihåg att det ju oftast inte är det vi visar upp.

Det finns olika anledningar till varför man inte gör det. Dels så kan t ex ett stort instagramkoto handla om att ge inspiration och feelgoodkänsla. Jag hajar då att man inte lägger in en bild och förklarar att man haft ångest hela natten, att man grubblar över sjukdomar, att katten skitit på golvet, att ungdomen i huset kommit hem på fyllan, att man känner sig tjock och ful eller att man hatar allt o alla. Jag hajar det! Jag själv driver ett relativt stort instagramkonto som handlar om bakning och yttepytte lite privatliv. Där känner jag att jag inte är lika transparent som jag är här inne med er.

Så man får ta ett instagramflöde med en nypa salt, suga in det som känns bra och ger energi och inspiration. ❤️ Man kanske också får tänka att de som driver dessa inspirarionsinstagrams har helvetesdagar precis som du och jag.

Själv så tog jag min bekymmersrynka, mitt munsår och min hängbuk och drog på en tidig promenad i morse, innan Tony åkte till jobbet. Sen har jag suttit och djupandats på vår fina altan och kört lite andningsövningar. Gör gott för själ och hjärta. Ska ge mig den stunden på morgonen. ❤️ Av kärlek till mig.

Någon frågade om jag köpte lamporna? Det gjorde jag…. dom blev sååååå fina i våra köksfönster. Äkta Holmegaard och allt så jag blir alldeles lycklig i själen då jag älskar Holmegaard.

Igår blev det en spontanfika med dessa. Exet Magnus, Thedde, Milo och mamma. Vi satt och pratade om när Thedde var mindre, och hur de upplevt olika saker. Så intressant, och så jäkla roligt. Vi har skrattat gott må ni tro. Mina barn tyckte nämligen att jag var en väldigt sträng morsa. De hade tider och det har varit noll tolerans med alkohol. Jag har krävt att de är artiga och respekterar andra människor. Jag har som mamma krävt respekt och skulle aldrig tolererat att de bett mig hålla käften eller sagt något annat elakt. Jag står för allt! Jag o Magnus valde en uppfostran som vi båda kunde stå för och leva upp till och idag med facit i hand så har vi uppfostrat två jäkligt fina ungar som är artiga, hälsar, respekterar folk och tar ansvar.

Självklart har det varit både fyllor och kriser, och de har inte alltid gjort de bästa valen men inget hemskt har hänt. De är fina människor liksom. Dessutom har de ju krupit fram att jag ju kanske inte var så sträng, det fanns hårdare föräldrar också… ? Idag kan vi också skratta åt saker. Som när de inte hållit tider och jag lekar vaken halva natten och väntat. När de trott att jag sovit men inte gjort det och varit rädda för vad jag ska säga. Sånt skrattar man åt idag.

Men herreminjee som man oroat sig, varit rädd för att de ska råka illa ut, bli rånade, drogade, spöade, mördade….Ja men you name it. Om de inte hört av sig och telefonen varit avstängd har man ju varit beredd på o åka runt hela stan hängande på tutan liksom. Jag har bett Tony lära dom tjuvknep (han är utbildad skyddsvakt och där lär man sig lite sånt), jag har t.o.m visst hur man slår ett hårt knytnävsslag (har tre graderingar i karate) för att de ska kunna försvara sig om de blir påhoppade av nåt gäng.

Har de sen gjort dumma val, ljugit eller på annat sätt klantat sig har det blivit konsekvenser. En av dem ljög så förbannat en gång, på ett farligt sätt….gjorde något jättedumt som hade kunnat sluta riktigt illa. Herregud, jag var så arg…och så ledsen. Tillkallade hela föräldraskaran (Tony, Magnus och jag) till ett krismöte med ungen. Han fick utegångsförbud i 2 månader. Han fick vara inne från kl 18 i två månader. Kan säga att han inte gjorde om det!

Jag är ju inte kille, jag är tjej med allt vad det innebär. Att uppfostra killar är svårt när man själv inte vet hur det är att växa upp som kille. Mamma har jag bara varit till dessa barn. Försökt göra mitt bästa och alltid försökt göra rätt…. Så försöker vi väl alla göra. Vårt bästa. Sen får man hålla tummar för att det blir bra, att det går bra för de små liven, att de gör bra val och inte råkar illa ut.

Oj vad jag svävade ut här då….. barnuppfostran är så stort och komplext.

Nu ska jag baka lite, mina svärisar kommer på fika snart. Sen ska vi åka till storstan jag och Milo. Jag ska på event kl 16 och sen ska vi bo på hotell inatt. Myyyyys! ❤️❤️❤️

Vi hörs senare!

Kram Nina