Niiiniskitchenlife

Godmorgon!

Vad klokt ni skriver om mitt inlägg om prestationsångesten kring jul (inlägg HÄR). Det handlar nog om just det, jag älskar julen lite för mycket. Hur man nu kan göra det liksom? 🙂

Jaha, jag har just varit och skickat iväg min lilla fis till skolan. Den största har just dragit till jobbet. Kan titta på honom och undra om han verkligen är mitt barn? Hur blev han så stor. Han fyller 20 år om ganska så precis tre månader. Hur blev han så gammal så fort? Vart tog tiden i vägen? Jag måste lära mig att njuta av minnena av honom som liten och inte se tillbaka på den tiden med sorg som det känns nu…..alltså sorg för att han växte upp så fort. Hur har ni som har vuxna barn hanterat sånt? Berätta gärna? Jag försöker lära mig att ha vuxna barn.

Tur är väl att jag blev välsignad med en liten för bara 7 år sedan. EN sladdis som gör att jag hanterar de stora barnens ”utflugenhet” lite bättre kanske. Vad vet jag. Fråga mig vad jag känner om 10 år… 🙂 Igår hade vi i alla fall ett fantastiskt kalas på Andys Lekland i Bromma. Milo har aldrig velat haft kalas för sina kompisar, förrän i år! Wioooo tänkte jag och slog till på ett på bästa leklandet. Vi var ju där på invigningen och vi alla fastnade för det här leklandet BIG TIME. Det är stort, fräscht, luftigt, bra mat, flera lekstationer, vettigt ja men listan kan faktiskt göras lång. Gillar jag något så skriver jag bra om det, det vet ni!

Det är ju stort som satan det här stället. Över 200 kvm med allt du kan tänka dig. Det finns en småbarnspark för barn mellan 0-3 år.  Ett kvarter med återvinning, teater, pizzeria, veterinär och affär, en skaparhörna, kalasstationer, exprimentgata och så ett enormt lekland. Det finns en tagg på instagram som heter #andysleklandbromma såg jag. Tror att det fanns typ mer än 14.000 bilder unden den.

Alltså, hur härligt?

Igår fick Milo stå på tavlan! 🙂

Vi hade valt BILRUMMET att ha kalaset i och som du ser så var Milo taggad till tänderna. Kompis (grannen) Anton åkte med oss. Här satt vi se och väntade spänt på alla de andra som skulle komma.

Tanja, som tjejen heter som skötte om just vårt kalas, var så himla gullig och duktig med barnen. Hon gick igenom regler och vad som gällde under Milos kalas.

Den här ballongen skulle sedan vi ha med oss och det var den barnen skulle leta efter om dom ville oss nåt. Bra idé tycker jjag.

Medan vi satt och väntade så lejjade killarna loss så svetten lackade! Jag och Tony passade på att käka medans. Både glutenfritt och vegetariskt kan man få. Skitgod var burgaren! En av oss härinne kom också förbi och sa hej. Så kul att ni kommer fram och säger hej. Blir lika glad varje gång. Hon efterlyste mer sminkvideos…. 🙂

Kolla bara?! Haha…. dyngsvettig? Ändå valde jag en kortärmad sval skjorta men inte hjälpte det. 🙂

Här har vi kalasgänget (en försvann in under bordet precis när bilden skulle tas). (Har blurrat de barn vars föräldrar jag inte frågat om de får synas på min blogg – därav de söta hjärtana.) Det var 12 barn bjudna. 4 kunde inte och en blev magsjuk så vi blev 7 sammanlagt. Alldeles lagom med tanke på fart och ljudnivå. 🙂

Det finns en meny att välja ifrån så man komponerar sin meny själv. Skitbra tycker jag, då kan man utgå vad man tror dom gillar och äter.

Presentöppning i väntan på efterrätten! Milo var så glad för alla sina presenter.

Efterrätten blev glass med massa härlig topping. Det var en höjdare kan jag säga. Sockerhöga och mätta gav det sig sen iväg på skattjakt med en riktig skattkarta. De hittade skatten, det blev små påsar till alla och så fick Milo en egen present. En egen kalasmedalj som man får när man har kalas på Andys.

Vi är skitnöjda med allt. Milo ska vi inte ens prata om. Han somnade som som en stock i bilen på vägen hem tussen. Det gjorde Anton också….de satt och snarkade ikapp i bak på vägen hem.

Hepp, vet ni vad jag ska göra nu? Lägga in sill…för första gången någonsin. Återkommer sen med hur det gick och recept såklart.

Kram Nina