Hallå från bilen!
Roadtripen är startad. Vi lyckades hitta stuga på Böda Sand. Helt fantastisk. Så nu har vi packat bilen full och dragit. Kommer landa ikväll nångång. Lagom till vi packat bilen sprack himlen upp. Snark! Men imorn ska det regna ändå så.
Vet inte jag, hur smart det är att ta dagen innan mens och sätta sig i bilen och åka långt? Med all den fetångest jag har just idag. Sitter och är livrädd för varje omkörning jag ser. Idag läste jag lite mer om PMDS. Allt, precis allt tyder på att det är det jag har. Jag gjorde också testet för PMDS, du hittar den här. PMDS är alltså den svåra formen av PMS. Med den galopperar nämligen hypokondrin in också. Every fucking month. Tony och jag låg just och pratade om det i morse. Hur alla tillstånd liksom försämras.
Jag sväller, flera kilo faktiskt. Kommer inte i min jeans. Jag är så sugen på allt, och kan verkligen inte låta bli att äta. Jag kan komma från en middag men ändå äta en tallrik med yoghurt och godis på det. Jag har en enorm ångest – ångest som också ger hypokondri. Jag känner mig uppgiven. Hopplöshetskänslor. Arg och kort stubin. Fräser åt barnen för ingenting, Tony ska vi inte ens prata om. ALLT irriterar mig. Om han säger VA när jag pratar blir jag irriterad för att han inte hörde första gången. QUE liksom, hur sjukt? Jag är lättskrämd. Svårt och jobbigt att koncentrera sig. Rädd. Så otroligt ledsen. Huvudvärk. Orkar inte med mig själv. Extraslag. Spänd i musklerna. Känslig. Katastroftankar. Skygg, vill knappt träffa folk men tvingar mig. Ämen listan kan göras lång, jag har CHECK på allt för PMDS. Allt. Den här månaden trodde jag Magnesiumet hjälpt (som tur är hjälper det mot massa annat), men så sa det bara PANG och jag blev ett ångestmonster. Magnesium kanske inte rår på den svåra formen av PMS?
När semestern är över så ska jag söka hjälp! Jag lider med min familj. Jag vill inte vara såhär, å jag kan inte göra ett skit åt det. Jag vill bara bli kramad på samtidigt som jag hatar allt o alla. Allt har bara förvärrats sen jag fyllde 40. Efter att jag läste på mer idag insåg jag att jagmåste få hjälp. Jag måste ju inte må såhär varje månad liksom.
Det finns en medicin på marknaden som heter Premalex. En vän till mig blev som en ny människa. Hennes man märkte jättestor skillnad. Jag är ju livrädd för att ta preparat av nästan alla de slag så jag kommer behöva lite pepp för att våga ta dom sen. Men på nåt sätt tänker jag att jag kanske slipper det här helt? Tänk om? En vecka (ibland mer) var tredje/fjärde vecka är jag som förbytt!
Man känner sig som en pyrande häxa. Sitter liksom och biter ihop tänderna och knyter näven. Man tycker bara att alla vill nånting hel tiden. Kan inte alla bara hålla käften och låta mig va? Måste man ens tilltala mig när jag för helvete inte står ut inne i mitt eget skinn. Att läsa en positiv uppdatering på FB kan få mig att vilja dra telefon i väggen. En klämkäck person kan få mig att vilja slå skallen i en sten. Inget är ju bra inne i min PMDS grotta.
Som sagt – som förbytt. Jag älskar klämkäcka människor och positiva statusuppdateringar annars. Så vafan är det frågan om? Det handlar ju om hormoner som påverkar oss, som vi inte kan rå över. Man kan liksom inte skärpa sig hur mycket man än vill. Viktigt är kanske att bli förstådd på nåt sätt. Att man har en man som vet att ok, nu har hon ett helvete. Kanske inte ta fighten, mer gå därifrån. Fast då skulle man väl tugga fragda för det också. 🙂
Nä, man är inte direkt ”Ta mig hårt på köksbordet” kind of girl. Man är mer ”FUCK yourself” kind of girl. När sen mensen kommer igång tar det en dag eller två så är man sig själv igen. Samma visa varje månad. Men som sagt, nu räcker det! Det räcker! Inte må så om man inte måste. Absolut inte.
Vad har du för erfarenheter av PMS? Känner du igen dig? Dela gärna mitt inlägg, kanske är det fler som undrar vad som pågår egentligen….. Vi kan få hjälp!
Jag började med premalex men kunde inte äta dem för att det var som att skjuta upp pms:en ( man ska ju bara ta premalexen dagar innan mens och sen ska man ha uppehåll)
Idag äter jag citalopram, en liten dos varje dag och jag mår såååååå BRA!!
Det är det bästa jag har gjort och Jag är så glad att jag inte väntade ännu längre med att börja äta dem.
Jag har åxå varit skeptiskt mot att ät tabletter och har velat fixa det på naturlig väg, men för mig har inte det fungerat.
Som sagt det har förändra mitt och min mans liv samt våra barns.
Bara det är en anledning att ta hjälp så fort som möjligt. Lycka till!!
Allt satte igång efter 40 hos mig oxå. Tänker efter varje gång att nästa gång ska jag ta det med en klackspark o tänka på att det är bara PMS som spökar, jo tjena: som att trilla ner i ett jävla hål:( Känner på sin höjd för att duscha, eftersom jag är så ful o äcklig är det inte lönt att raka benen, locka håret o sminka sig mm…..o relationen ska vi bara inte prata om! Styrkekram till oss alla!
Hej Åhhh vad härligt att åka till öland hoppas i får det bra.Det du beskriver skulle jag ha kunnat skriva själv. Känner igen allt. Mina barn och min man får verkligen bo med ett monster då jag har PMS. Ha det bra nu på öland och jag hoppas att du finner mod till att pröva något mot din PMDS
kram Ewa
Fy 17 för pms!! Har detta nu : ( vill separera, less på barnen, blir irro när maken tuggar mat, muckar med kollegor.. Ja du fattar!
Har funderat på att ” söka hjälp” men det stannar där… Men ska för allas skull..maken förstår ” sådär” tycker jag gnäller.. Vilket jag iofs gör : )
Hoppas du hittar en lösning för det låter verkligen jobbigt. Däremot väldigt skönt med ett ärligt blogginlägg där allt inte är perfekt! Din o Maggans blogg är bäst!
Åh inser när jag läser ditt inlägg och alla kommentarer att jag verkligen är lyckligt lottad som inte har ngn direkt PMS! Det låter verkligen skitjobbigt! Styrkekram till alla er kvinnor därute (och deras familjer) som kämpar med PMS!
Känns som att du precis beskrev mig
Hej!
Vi är verkligen inte ensamma om att ha det såhär varje månad vi är jättemånga kvinnor som lider av detta. Jag är liksom du helt hysteriskt livrädd för att stoppa i mig medicin. Men för två månader sen fick jag nog av mig själv. Jag började med Femal Balans forte, finns på hälsokostaffärer och apotek. Och jag har börjar känna mig jämnare i humöret och inte blir inte så otroligt arg för minsta lilla. Värt för dig att pröva innan man tar läkarhjälp.
Kramis
Känner igen mig så väl, jag är hemsk mot min omgivning 🙁 det kryper i kroppen jag vill typ slå ihjäl mina närmaste åka härifrån & lämna allt & alla. Värst är ångesten man får efteråt fruktansvärt :(. Jag provade ett preparat receptfritt från apoteket men det hjälpte inte mig. Men har tydligen hjälpt många andra, kanske kan vara värt att prova.
Hahaha. Förlåt, men jag måste skratta lite åt eländet. Det blir ju så absurt och så jobbigt på samma gång. Känner igen så mycket. Älskar den där bilden med el-stängslet och ”KAN DU VARA SNÄLL OCH SLUTA ANDAS!!!”. Men det är ju verkligen så. Man blir galen på allt och ingenting. Usch, stackars omgivning.
Kram Lena
Jag har mått lika men för mig var det kopparförgiftning. En oskyldig liten spiral hade fått hela min kropp ur balans. Googla kopparförgiftning och läs symtomen. Det kan man även få utan att ha haft kopparspiral. Och symtomen kommer extra starkt vid ägglossning och mens pga östrogen som ökar då.
Det kanske inte alls är det som du har men eftersom vården inte pratar om detta så vill jag ändå nämna det för det kan ju hjälpa någon där ute som fortfarande famlar i mörkret
Kram Nina
Äter Zoloft- hjälper otroligt mycket mot min pmds- tycker att du ska testa! Trevlig resa till Öland
Kämpa! Snart är du i klimakteriet och efter några år där så är allt över! No more pms! No more mens! Men några år blir jobbiga innan klimakteriet är över. Kämpa!
Fick själv våldsamma pms-besvär efter att ha fött barn, likt de du beskriver. När det var som allra värst låg jag och storgrät dagar i sträck från morgon till kväll. Förstod ingenting! Som tur var gick det över av sig självt efter nästan två år.
Så tyvärr kan jag inte ge råd över vad du ska göra. Men jag ville bara säga att jag förstår hur extremt det känns, för få har upplevt såna pms-besvär och läkare tar oftast inte sånt på allvar, ”alla kvinnor har ju mens”.