Tack för era kommentarer! ❤️
Glad att ni faktiskt kan lugna mig lite även om jag inte kommer vara helt lugn förrän jag ser att faran är över. Vad många ni är som blir fästingbitna varje sommar och ändå är så lugna!
Jag önskar att jag hade både ert och min Tonys lugn. Han måste ha klivit in i mitt liv för att balansera upp mig. Han är lugn som en filbunke med alla kroppsliga åkommor. Han skulle aldrig brusa upp eller börja oroa sig för sånt som inte syns än. Att oroa sig i onödan finns inte för honom. Han tycker att det är helt galet att göra det och jag håller med honom, egentligen. Min logiska sida gör det men min hypokondridel av mig själv gör inte det. Han förstår egentligen mig lika lite som jag förstår honom, men vår balans är bra. 🙂
Tackade honom i morse för att han finns i mitt liv, försöker lugna mig och plocka fram statistik osv. Måste med jämna mellanrum tacka honom för att han är den bästa mannen jag kan tänkas ha i mitt liv. Jag älskar honom så oerhört mycket! Allt han gör för mig….blir lite gråtfärdig nu. Igår eftermiddag var en jättetuff dag för hypokondri-Nina. Han kom hem som lugnet och tryggheten själv. Kramade om mig och gav mig lugna tankar. Exakt vad jag behövde mitt i mitt svarta hål av oro.
Jag kan tänka mig att detta låter som grekiska för dig som inte är hypokondriker men jag vill ändå dela med mig och försöka få andra att förstå hur det är att leva med det.
Just åkommor och såna här händelser föder hypokondri. Hypokondri är ju en annan form av ångest. Att bli biten av en fästing föder oerhört mycket ångest. En hypokondriker projicerar ju ångesten på att vara rädd för åkommor, sjukdomar och död. Där har ni mig. Sen blir det inte bättre att som i detta fallet vara lika rädd för att ta vaccinationer och mediciner – så är det. Det är en enda ond cirkel av rädslor och ångest.
Men, jag är på rätt väg. Dock så kan sånt här genast skicka upp hypokondrin till ytan utan att man ens är beredd. Jobbigt, men helt normalt. Idag är jag mer fokuserad igen och inte helt tagen i min hypokondri. Jag kan tänka mer klart och logisk, som att jag inte kan göra så mycket åt saken nu. Nu händer det som händer, jag kan inte påverka. Har jag berättat att alla hypokondriker är människor med stort kontrollbehov? Det är ju kontrollbehovet som får sig en riktig smäll på detta sätt.
Well, nog om det för idag!
Det blev en skön runda i morse. Kay Pollacks ”Att välja glädje” i lurarna, 20 grader varmt och bra flås. Rensa tankar och komma tillbaka till sig själv igen. Imorgon är det en vecka kvar till syrrans bröllop, ska bli spännande att se hur klänningen sitter? 🙂
Idag jobbar Tony sin sista dag innan semester på 4 veckor. Ska bli så skönt att ha honom hemma med oss. Vi ska åka på semester till Tylösand och Smögen. Sen blir det ett besök till Legoland också. Vi ska självklart också njuta av vår trädgård och vårt hus.
Vad har du för planer på semestern? ❤️
Känner så igen mig i det du skriver.
För mig är du en stor hjälp i och med att du delar med dig så öppet. Jag känner mig ofta dum och barnslig och det hjälper min självkänsla oerhört att läsa det du skriver. Jag har också blivit mycket bättre med min oro (kallar mig fortfarande inte hypokondriker). Bara det. Just nu deltar jag i en smärt rehabilitering i 8 veckor (pga en ond nacke) där mycket handlar om att lära känna sin egen kropp och slappna av. Tror att det hjälper mot sjukdoms oron också faktiskt. Om en vecka är det semester, en helt oplanerad sådan, vilket jag tycker är det allra bästa.
Tack för en jättebra blogg, på alla områden 🙂
Jag är också sån, oroar mig över det mesta. Ibland tänker jag så här, ”tänk om jag lever tills jag är 100. Då har jag slösat bort dyrbar tid av mitt liv på oro över saker som aldrig hände”. Något att tänka på när orosmolnen hopar sig.