Godmorgon!
Jag är vaken sen kl 3, lite väl tidigt eftersom jag somnade senare än jag brukar igår kväll. Men, det går bra…..lite kaffe på det här så. 🙂
.
Hörrni, jag tänkte bara prata lite om oro…..
.
.
Jag skulle kunna vara OS-medaljör i att oroa mig. Det känns nästan som att jag inte vet hur man INTE oroar sig. Så mycket har jag oroat mig i mitt liv. Just därför älskar jag dessa ”quotes” som jag ofta spar ner i min telefon för att då och då läsa och ta till mig.
.
.
Jag har tre barn som jag oroar mig väldig mycket över. Thedde tränar innebandy i en annan stad och kör bil dit varje gång. Anledning till oro every fucking time! Nu när vädret också slagit om till snö och is gör inte saken bättre. Alltså….hur mycket orkar ett mammahjärta oroa sig undrar jag ibland?
.
.
Idag reser Elliot till Ronneby med flyg. Modigt av honom då han också varit väldigt flygrädd. Men spontan och envis som han är så bokades en resa till kompisen i Ronneby….med flyg. Så nu oroar jag mig för vädret, flyget och hur han ska klara det? Tänk om han får panik och jag inte är med? Ja men ni hajar scenariot här? När barnen tar sina egna små stapplande steg ut i livet och man kan bara knyta sina händer och be för att allt alltid går bra!! Man kan bara se på…..för det är så dom lär sig i livet.
.
.
Den lilla oroar man sig över som man gör över småbarn. Att han ska trilla ner från nånstans och slå sig, ramla och få hjärnskakning, bryta nåt osv. Har han ont nånstans får jag svarta tankar om alla möjliga hemska saker. Det gäller förresten alla mina barn. Jag tvingade ju Thedde till doktorn för att han hostat i över sju veckor. Jag följde med. Ut kom vi med en påse mediciner för 700 spänn. Så nu oroar jag mig över om han tar sin medicin och att han tränar fast han hostar FAST läkaren sa att det var ok.
.
.
Är jag ensam och helt galen eller? 🙁 När det är som värst med oron brukar jag fundera på om jag verkligen skulle skaffat barn om jag visste hur mycket oro det gett? Utan att ångra mina barn GIVETVIS, för det gör man ju ABSOLUT INTE. Måste bara poängtera det så inte någon får det om bakfoten. Man älskar dom ju mer än livet själv och all den lycka som dom ger är ju värt all oro…. Så kan man ju säga. Men man älskar dom ju liksom lite för mycket. Men, som alla dessa ”quotes” säger, oro hjälper ju inte. Det gör ju bara att man oroar sig över saker vi ändå inte kan påverka. Det gör ju bara att våra dagar ägnas åt onödiga saker som oro ju faktiskt är, det hjälper ju verkligen ingen. Men hur lätt är det att bara sluta oroa sig? Inte så lätt…..men JAG måste ju verkligen försöka. Mest för min egen skull och för att det är rätt meningslöst och hålla på med just att oroa sig.
.
Hur hanterar du mamma-oro?
Åhh mitt i eländet så är det ju ändå skönt att man inte är den enda, vilket jag ibland tror. Träffar alla dessa coola mammor där allt verkar vara så toppenbra.
ja barnen är ju det allra bästa i livet men känns som om man både har magsår och panikångest över allt oroande. Gör precis som du Nina, har massa quotes att titta på när det blir lite mycket:-)Ja, jäklars, inte trodde man väl att man skulle bli sådan.
hoppas du får en lugn o fridfull jul i alla fall:-)
Åhh mitt i eländet så är det ju ändå skönt att man inte är den enda, vilket jag ibland tror. Träffar alla dessa coola mammor där allt verkar vara så toppenbra.
ja barnen är ju det allra bästa i livet men känns som om man både har magsår och panikångest över allt oroande. Gör precis som du Nina, har massa quotes att titta på när det blir lite mycket:-)Ja, jäklars, inte trodde man väl att man skulle bli sådan.
hoppas du får en lugn o fridfull jul i alla fall:-)
Hanterar den inte alls, oroar mig massa! Och dessutom oroar jag mig för vad som ska hända med dem om nåt händer med mig. Tycker dock att oron gjort att jag uppskattar vardagslyckan jag känner varje dag som allt är bra och som vanligt, en dag då inget händer är fantastisk. Varje jul tänker jag att ”en glad jul till” och uppskattar den. Kommer alltid oroa mig och älska jobbigt mycket! Kram!
Hanterar den inte alls, oroar mig massa! Och dessutom oroar jag mig för vad som ska hända med dem om nåt händer med mig. Tycker dock att oron gjort att jag uppskattar vardagslyckan jag känner varje dag som allt är bra och som vanligt, en dag då inget händer är fantastisk. Varje jul tänker jag att ”en glad jul till” och uppskattar den. Kommer alltid oroa mig och älska jobbigt mycket! Kram!
Ursäkta Nina, men när det kommer till oro har du mött din överman (kvinna) i mig.
Jag oroar mig från morgon till kväll, har de ont i huvudet misstänker jag hjärntumör, snubblar de misstänker jag ALS eller Parkinson, sitter de hemma oroar jag mig att de inte har kompisar och är de borta oroar jag mig att något ska hända.
Precis som du tänker jag ibland på dem som inte har barn att de ju bara har sig själva att oroa sig för och således inte behöver hålla på som jag, men samtidigt veeeeeet jag att oron är kärlekens pris.
Mitt nyårslöfte blir att ta det coolare, men det kommer väl att brytas vid midnatt när jag börjar undra var de är……
Ursäkta Nina, men när det kommer till oro har du mött din överman (kvinna) i mig.
Jag oroar mig från morgon till kväll, har de ont i huvudet misstänker jag hjärntumör, snubblar de misstänker jag ALS eller Parkinson, sitter de hemma oroar jag mig att de inte har kompisar och är de borta oroar jag mig att något ska hända.
Precis som du tänker jag ibland på dem som inte har barn att de ju bara har sig själva att oroa sig för och således inte behöver hålla på som jag, men samtidigt veeeeeet jag att oron är kärlekens pris.
Mitt nyårslöfte blir att ta det coolare, men det kommer väl att brytas vid midnatt när jag börjar undra var de är……
Du är absolut inte ensam om det här,och du är inte tokig heller. Fast än mina barn nu är 31,28 och 24 år,så oroar jag mig lika mycket som när dem var små,fast kanske om andra saker. Nu bor ju ingen av dem hemma heller,så jag vet ju inte allt dem gör,men om någon av dem skriver på facebook att dom ska gå ut eller ska köra någonstans,då kommer det oroliga.
Du är absolut inte ensam om det här,och du är inte tokig heller. Fast än mina barn nu är 31,28 och 24 år,så oroar jag mig lika mycket som när dem var små,fast kanske om andra saker. Nu bor ju ingen av dem hemma heller,så jag vet ju inte allt dem gör,men om någon av dem skriver på facebook att dom ska gå ut eller ska köra någonstans,då kommer det oroliga.
Tror att överdriven oro (missförstå ordet rätt) handlar om låg självkänsla i grund och botten, har själv erfarit detta. Oron i sig behöver inte handla om ”oro” utan om att skuldbelägga sig själv om nära råkar illa ut, om du förstår :-)”Hade jag bara varit med hade det aldrig hänt” typ. Försök peppa dig själv genom att tänka ”Jag kan bara göra mitt bästa”. Många saker kan man påverka som att ens barn har varma kläder på sig vid dåligt väder men om ett flygplan skulle störta kan vi till exempel inte påverka utan får lita på att andra människor har kontroll i det sammanhanget. Sen kan det vara skönt att tänka att allt som händer inte har med mig själv att göra. Det kanske mer handlar om att lugna sin inre person med att ”du duger och är bra” och oavsett vad som händer är det inte ditt fel. Du kan bara göra så gott du kan och vara kärleksfull. Vissa ”smärtor” måste våra barn och nära och kära erfara för att utvecklas och då kan vi bara vara ett stöd. Din son verkar vara en trygg kille som vågar utmana sin rädsla och flyga, tänk på vad mycket bra du säkert har bidragit med istället 🙂
Tror att överdriven oro (missförstå ordet rätt) handlar om låg självkänsla i grund och botten, har själv erfarit detta. Oron i sig behöver inte handla om ”oro” utan om att skuldbelägga sig själv om nära råkar illa ut, om du förstår :-)”Hade jag bara varit med hade det aldrig hänt” typ. Försök peppa dig själv genom att tänka ”Jag kan bara göra mitt bästa”. Många saker kan man påverka som att ens barn har varma kläder på sig vid dåligt väder men om ett flygplan skulle störta kan vi till exempel inte påverka utan får lita på att andra människor har kontroll i det sammanhanget. Sen kan det vara skönt att tänka att allt som händer inte har med mig själv att göra. Det kanske mer handlar om att lugna sin inre person med att ”du duger och är bra” och oavsett vad som händer är det inte ditt fel. Du kan bara göra så gott du kan och vara kärleksfull. Vissa ”smärtor” måste våra barn och nära och kära erfara för att utvecklas och då kan vi bara vara ett stöd. Din son verkar vara en trygg kille som vågar utmana sin rädsla och flyga, tänk på vad mycket bra du säkert har bidragit med istället 🙂
Instämmer i oron….försöker att inte ” oroa” barnen med min oro men det funkar inte alltid. Är även ett kontrollfreak, den lilla kombinationen är allt annat än rolig.
Vissa perioder/ veckor är bättre, Pms veckorna är pest.
Får jag även ont i kroppen eller i en kroppsdel så slår även lite hypokondri in också.
Jag tror att allt hänger ihop mer eller mindre. Ska flyga i vår o sommar och oron är redan här…. Biter ihop o grejer det men jobbigt innan.
Har inga tips dessvärre men försöker att inte ” förstora ” mina känslor, märker att äldsta sonen märker av min oro/ kontroll.
Men värst är det nog för oss själva.. Eller för våra män : )
Ha en fin Jul Nina!!
Kram
Instämmer i oron….försöker att inte ” oroa” barnen med min oro men det funkar inte alltid. Är även ett kontrollfreak, den lilla kombinationen är allt annat än rolig.
Vissa perioder/ veckor är bättre, Pms veckorna är pest.
Får jag även ont i kroppen eller i en kroppsdel så slår även lite hypokondri in också.
Jag tror att allt hänger ihop mer eller mindre. Ska flyga i vår o sommar och oron är redan här…. Biter ihop o grejer det men jobbigt innan.
Har inga tips dessvärre men försöker att inte ” förstora ” mina känslor, märker att äldsta sonen märker av min oro/ kontroll.
Men värst är det nog för oss själva.. Eller för våra män : )
Ha en fin Jul Nina!!
Kram
God morgon! Håller fullständigt med. Med facit i handen hade jag aldrig skaffat barn, men nu är de såklart de bästa jag har o ångrar dem inte, men oroar ihjäl mig ständigt för dem… Försöker tänka, det som händer det händer o det spelar ingen roll hur mycket jag oroar mig.. men det går väl sisådär..
God morgon! Håller fullständigt med. Med facit i handen hade jag aldrig skaffat barn, men nu är de såklart de bästa jag har o ångrar dem inte, men oroar ihjäl mig ständigt för dem… Försöker tänka, det som händer det händer o det spelar ingen roll hur mycket jag oroar mig.. men det går väl sisådär..