Niiiniskitchenlife

Ok, kan vi prata om den här rumphetsen?

Jag erkänner. Jag har följt konton på instagram som handlar om att lyfta och förstora (träna) sin rumpa. Jag har avundsjukt sneglat på Kim Kardashians rumpa och tänkt att det var väl faaaan vad snäll gud är mot vissa. För jag tycker verkligen att det är GÖRSNYGGT med en stor utstående rumpa. Jajjemensan! Jag erkänner. Jag vet inte om jag upplever det som en hets eftersom jag själv följer squatkonton på instagram och sneglar snett på Kim Kardashians men är det inte en hets just nu?

LYFT RUMPAN MED 1 675 437 SQUATS I VECKAN!!

Typ så. Min rumpa har haft sina glansdagar. Det har den. Att vara målvakt i innebandy är bra för el rumpo. Man kan säga att den satt där den skulle. Men då tränade jag och spelade match minst 3 dagar i veckan. Då sitter man på sina knän och jobbar heeeeeela tiden. Rumpan är alltså fastlåst i ett läge där den jobbar heeeela tiden. Bra träning. För el rumpo. Men sen slutar man med innebandy och föder ett barn till och så pyser rumpan ur och lägger sig som en liten säck där i bak. Men så kommer det som kallas L-I-V-E-T emellan alla dessa 1 675 437 squatsen jag borde köra. Ungar ska skjutsas,lämnas, hämtas, matas, tvättas, pratas med. Ett hem ska städas, pyntas, fejjas. Magar ska mättas. Katter ska klappas. Väskor ska packas. Toaletter borstas. Förråd rensas.  Jobb ska skötas. Kläder vikas. Dygnet har 24 timmar. Av dom sover vi förhoppningsvis 8. När man kan. När man får till det där med sömnen.  Sen har du ca 15-16 timmar att göra allt det här på. Du kanske vill hinna ligga med din man lite då och då också. Glöm för guds skull inte att ligga.

NÄR SKA JAG HINNA GÖRA 1 675 437 SQUATS? 

Jo, säger entusiasten, du kan göra det medan du lagar mat. Ja, det kan jag köpa. Faktiskt. Jag skulle kunna stå och laga mat medan jag squattade lite medans. Men det var ju då jag skulle köra mina knipövningar så jag slutar pinka på mig om jag nyser 3 ggr på raken. Ja men, säger entusiasten, du kan väl squatta lite medan du borstar tänderna. Ja, det köper jag också. Men då smörjer jag ansiktet, slänger in en tvätt/viker tvätt och packar frukt i lekisväskan för att effektivisera morgnarna/kvällarna. Ja men, säger entusiasten, det handlar om att prioritera. Det köper jag också! Alla dagar i veckan. Men det finns 152 andra saker jag borde prioritera också.

Vad är slutsatsen? Jo, jag kan inte sitta här och tråna efter en Kim Kardashian rumpa om jag inte är beredd att uppoffra något för dessa 1 675 437 squatsen. Så är det ju. Det är verkligheten! Men vad är det man trånar efter? Är den ens verkligen hennes ärsel? Är den det? Det sägs ju att den är verklig. Tittar man på syskonen så är det rediga ”Junk in the trunks” på dem alla. Har dom alla fyllt rumporna? Nä, den där genetiken verkar vara sån. Vissa får mer, andra inte. Eller då krävs det 1 675 437 SQUATS. Å våra stackars trötta rumpor som ligger där som små säckar bara suckar och frustar. Min 42 åriga rumpa t ex. Den har ju för fasen fött 3 ungar (ja inte själva rumpan……eller mjooo…..nästan, det var ju som att föda barn med hela konkarongen därnere), den har haft joooordens viktuppgångar/viktnedgångar och så har jag mage och känna att ”VAFAN, va hänger du där för?” 

FUCK IT!

Ja, jag är glad om jag kommer iväg på min promenader. Det är jag. Det ger mig energi, välmående, håller igång min tröga mage, gör så att jag känner mig liiiiite gladare denna orimligt deppiga höst. Jag ska ta tag i min träning inom kort. Det måste jag. Kroppen ska rehabiliteras. Hoppas såååå att alla förkylningar, yrslel och kristaller håller sig borta ifrån mig. Men så fan heller ska jag tänka att min lilla stjärtpåse där bak inte duuger. Fan heller. Nu räcker det. Jag ska nu AVFÖLJA dessa squat konton på instagram och tänka mina egna förutsättningar. Jag är inte 22 år. Jag är fan inte ens 32 år. Jag är ”fucking” 42 som den där killen i Paradise Hotel uttryckte sig ofta. Om jag kan få liiiiiite liiiiiiiite ”junk in the trunk” framöver kommer jag vara den gladaste donnan i Norra Europa. Men härmed ska förutsättningarna ändras och jag kan bara göra det jag hinner, klarar av, har lust med och så får vi se om vi kan få nåt liv i den här påsen här bak? Den enda jag jämför mig med nu är mig själv. Gör så Du också!