Det är tidig morgon….
…..dagen har börjat lite konstigt då jag vaknade av att jag grät. Jag drömde mardrömmar. Ingen har väl undgått det tragiska som hänt Magdalena och hennes familj. Av respekt har jag valt att inte skriva något här förrän de själva började göra det. Magdalena bad om det speciellt på sin blogg och jag är glad att så många, både massmedia och bloggare valde att göra just det, inte skriva om det. Jag har t.o.m fått mejl om varför bloggen varit som vanligt och varför jag låtsats som ingenting när jag är vän med Hannah. Det ni läser här är ofta min verklighet men även jag lever ett liv vid sidan av bloggen. Men det förstår säkert de flesta utav er.
Det Magdalena och hennes familj går igenom kan inte någon förstå som inte förlorat ett barn. Mina tankar är hos dem dagligen och jag förfasas och chockeras. Sorgen måste vara så ofantlig och förlamande. Den måste slå sönder hela ens tillvaro och liv. Jag är en katastroftänkare och de största katastroftankarna handlar ju om att förlora något av sina barn. Å så händer sånt, som inte får hända! En hel familj drabbas av den förlamande sorgen….. Den hemska hemska sorgen!
Det finns inga ord för hur fruktansvärt det måste vara. När tiden inte står still utan fortsätter som vanligt varje dag. Bussarna lämnar sina busshållplatser, människor kliver på tågen för att åka till jobbet, tv-programmen fortsätter sändas, barnen går till skolan, köerna fortsätter ringla….. Även om sorgen slår till så hårt så stannar inte världen upp. Allt bara fortsätter. Det är helt vrickat på något sätt. Men det är så det är och alltid har varit.
Sorgen är i alla fall stor och tankarna är hos dom varje dag. Varje dag! ❤️ Jag tänker också att han nu är hos Rita och alla de andra där på andra sidan…… Nu ska jag gå ut på promenad, å hoppas att mardrömmen släpper sitt grepp.
Vila i frid Isak! ❤️
Så fruktansvärt ♡ Jag lider i hela mitt hjärta med henne. För många år sen när våra förstfödda var små förlorade min bästa kompis både sin mamma och dotter i cancer inom loppet av ett halvår…det går aldrig att föreställa sig smärtan…
Ja, det går inte ens att föreställa sig tanken och känslan att förlora sitt barn :(.
Jag är förundrad och djupt imponerad över hur svensk media lyckats att hålla sig ifrån skriverier och låtit familjen ta det steget först.
Jag hoppas att dina mardrömmar försvinner under promenaden. Solen lyser på oss den här morgonen och det måste vara positivt.
KRAM Ulrica
God morgon. Hemskt sätt att vakna på ju. Men visst har man haft Maggan med familj i tankarna dessa dagar nu. Jag har ju följt hennes blogg i många år så jag lider med dom alla.
Jag är också förvånad att det var så tyst i tidningarna mm , men så GLAD att alla tog hennes ord på allvar och lät dom vara i fred,
Jag har också förlorat på ett ögonblick , inte mitt barn utan barnens pappa. Det var fruktansvärd och jag kan inte tänka och känns hur det skulle vara om det var ens eget barn. Hemsk tanke som man inte vill tänka på.
Viktigt att man tänker på att ta sin tid tillsammans. Tyvärr idag är det mycket annat som går före.
Njut av era dagar tillsammans och njut av dagen. Kram
Beklagar verkligen er förlust. Livet tar oanade vägar ibland och marken dras undan. Jag hoppas att vi alla får svar på varför när vi själva lämnar jordelivet.
Stor kram! ❤️