Godmorgon! 5 vackra rosor kvar som fortfarande är fina….
Huja. Jag vaknade verkligen kl 4. Nu börjar mina hemska tidiga morgnar igen känner jag. Dock så somnade jag tack och lov om. Drömde så sjuka drömmar så det finns inga gränser. 😀 För sjuka för att ens nämna dom här. Alltså, inget snusk….men bara så sjukt.
Nu har hösten landat hemma hos oss även om vädret sägs ha vänt till sommar idag igen. Milo är dyngförkyld. Massor med barn som är hemma för just förkylning. Han hade så jobbigt igår kväll med lite krupp och snuva så han knappt kom till ro. Därför fick Tony stanna hemma och vabba idag. Jag har så mycket jobb som jag måste göra klart så det fanns inte en chans att jag kunde vabba. Livspusslet ni vet.
Då är man tacksam att man har någon att dela det med. Jag beundrar er som är ensamstående med barn i dessa förkylningstider. Jag har själv varit där en gång och det är fasen tufft alltså. När förkylningarna och magsjukorna avlöser varandra och man inte lyckas jobba en hel vecka för det är alltid någon som är sjuk. Jag minns en natt när båda barnen blev magsjuka och Elliot kräktes i mitt ansikte. Jag såg ingenting och ungen kaskadspydde ner hela sovrummet. Där satt jag i hans kräks på golvet och bara grät. När jag sedan hade gjort rent allt och bytt sängkläder så började Thedde kräkas. SKJUT MIG! Men vi överlevde det också….
Sen att man stundtals satt och bara kände sig övergiven, oälskad och totalt kass. Deppigheten visste inga gränser. Man hade svårt att se framåt eller att det någonsin skulle lätta i ens liv. Jag minns att jag förberedde mig för att leva ensam för resten av mitt liv. Vem ville ha mig? Tvåbarnsmamma 30 + med tigerränder på magen och hängpattar. Lite halvpsyco också…. Nä, men inte tänkte jag där och då att jag skulle ha en man i mitt liv som skulle hjälpa mig att torka spyor på golvet på nätterna i framtiden. Torka någon annan unges spyer liksom? Vem gör sånt? Jag tänkte att det nog kommer vara såhär, att jag skulle få spyor i ansiktet och att influensorna skulle avlösa varandra för all framtid. Men man kommer INTE att vara där för resten av sitt liv. Först och främst så växer barnen upp och oftast är det då mindre sjuka, ja när de byggt upp ett motståndsskydd mot allt skit som går. Sen hittar man ut ur det där svarta hålet…lite smått, hela tiden. Till slut är man öppen att hitta någon, att släppa in någon igen….kanske.
Så jag vill jag starta denna morgon med en stor kram till er som är ensamstående med barn! ❤️ You are heroes! Jag vet hur tufft det kan vara och hur ledsen man ibland kan vara. Men keep up….solen kommer skina på dig och ditt/dina barn också. ❤️❤️❤️
Haha, kommer på mig själv med att sitta å le. Kan inte sluta skratta åt din kommentar ang ”tigerränder på magen å hängpattar”. Känns igen
Vilka ljuspunkter att jag hittat hit… 🙂
Känt att få känna igen sig och känna att man inte är själv…
Jag kommer tillbaka 🙂
Hej…så sant å bra skrivet…men som sagt dom finns…har också träffat en som torkar spyor:-)
Blev nyfiken…blev du sjuk när han spydde dig i ansiktet?
Kram petra
Hej Nina!
Ett litet inlägg som inte alls hör till det du skriver om ovan. …, MEN har förstått att du gillar inrednig och jag älskar din smak! Till saken – har du hört talas om Zelected by Houze??? Jag råder dig isf att gå in på zbh.se och ”bläddra” i den fantastiska hösrkatalogen! Ser du något du gillar kab du beställa genom mig dp jag jobbar som konsulent! Om du är nöjd hade det varit kul om du tipsar andra. …. nu är det ju alldeles för långt för mig att komma och ha homeparty, mwn man kan ju beställa ändå
Nina, the master of att få alla människor att må lite bättre <3
Johodå, jag har också varit där. Ensamstående med tre flickor. Dock varannan vecka, men ändå… det är ingen picknick.
Det värsta tyckte jag ändå var att inte ha någon att dela alla lyckliga stunder med… som när någon av flickorna sade något roligt… eller när man ensam gick på en dansuppvisning…
Tack o lov vänder det! Precis som du skriver. Solen skiner på en tillslut 🙂
Jag har ju. liksom du, lyckas hitta en schnubbe som ville ha en 'ko med kalv'. Som tycker om mina ungar som de vore hans egna. Som torkar spyro. Som gläds åt en tappad tand. Som utan tvivel kör en brottningsmatch eller som läser saga.
De finns där ute! Jag svär.
Kärlek till alla mammor där ute <3
Hej Nina,
Rätt in i hjärtat igen! Kommentar på detta är överflödigt, jag läser inlägget igen och igen och igen…det ger mig styrka.
Kram Anna-Karin
Hej Nina! Jag är ensamstående sedan snart tre år. Tack och lov delar jag och barnens pappa på sjukdagar så att det ska bli någorlunda lika. Det där du beskrev lät ju bara vidrigt, hua jag har sån fobi för magsjuka!! Som tur är klarar vi oss oftast och jag själv också. Usch och fy, om folk bara kunde se till att hålla sig hemma??
Har dejtat lite smått men inte prickat rätt. Har ingen brådska att träffa någon heller. Senast jag dejtade en kille så drömde jag en helt knasig dröm om att jag blev jagad av en som jag skulle dejta. Jag försökte gömma mig och killen körde runt i sin bil och letade efter mig! Haha, försökte den drömmen säga mig något kanske?
Livet brukar rätta till sig om man bara ger det tid. Det är inget kul att vara ensam men hellre det än ett dåligt förhållande. Kanske är det en väldigt bra erfarenhet vi får av det?
Kram!!