Niiiniskitchenlife

Kände att jag ville ta upp denna kommentar som ett inlägg…

Hej! Nej, här planeras det inget överhuvudtaget… Som singel och ensamstående mamma (detta år utan barn) blir midsommar en icke-händelse. Precis som nyår, förra midsommar och året dessförinnan. Alla dessa högtider är liksom kärnfamiljsanpassade. Jag har inga singelvänner alls och övriga bekanta firar med sina familjer och bekantas familjer. En sån som jag räknas inte. Gamla vänner, som jag umgicks med när jag var gift, har slutat höra av sig. Varför vet jag inte. Kanske tycker omgivningen det är svårt att hantera folk som skiljer sig?

Alla dessa högtider är hemska. Helst vill jag bara gömma mig under täcket och somna ifrån allt ståhej och vakna nästa vardag. Alla frågor…”vad ska du göra för kul på midsommar/nyår?” Suck…

Jag hoppas såklart att alla andra som nu firar midsommar får det trevligt. Och så vill jag skänka en tanke till dem som liksom jag sitter ensamma, kanske utan sina barn.

Kram från Anna

Midsommarfirande för några år sedan! Fullt med singlar….. 

Först och främst Anna, tack för att du delar med dig. Sedan vill jag ifrågasätta Dina vänner?! Vad har du för vänner? Vem tar avstånd ifrån en vän som skiljt sig? En vän som behöver en mer än någonsin? Du skulle ha varit självskriven på mitt midsommarfirande om du och jag varit vänner, jag hade dessutom bjudit andra singlar för att du inte skulle behöva känna dig ensam som singel. Jag blir helt bestört när jag läser att dom tagit avstånd ifrån dig, varför?? Vad är det för vänner?? Skitsamma om det inte passar i familjekonstellationerna, det är ju helt irrelevant för t ex ett midsommarfirande!!! Jag skulle ärligt talat vilja slå en signal till Dina såkallade vänner och fråga vafan dom håller på med?!

Om vi nu utgår ifrån att dina vänner verkar vara allt annat är riktiga vänner så finns det ju faktiskt andra människor som kan tänkas bli Dina nya vänner, det är jag säker på! Skulle jag vara du så skulle jag nog höra av mig till någon som inte är direkt någon nära vän men någon jag känner litegrann och fråga vad de skulle göra på midsommar. Ibland handlar även ensamhet om att våga kliva utanför sin komfortabla zon. Våga räcka ut en hand till någon som man kanske inte skulle gjort det åt tidigare. När jag separerade ifrån stora barnens pappa så blev jag samtidigt osams med en av mina absolut bästa vänner, de andra bodde inte i samma stad så jag var också jäkligt ensam. Separerad, trasig, ledsen, deprimerad utan min närmsta vän vid min sida. Det tog hårt kan jag lova….  Det jag gjorde var att kontakta sporadiska vänner man haft genom åren, till att börja med en fika….sen blev det någon fest och sen blev jag medbjuden på en liten resa. Dessutom började jag sminkskolan och skapade nya vänner där.

Jag förstår att högtider måste vara en pain in the ass för dig. Verkligen! Ingen människa vill leva utan vänner och fira t ex en midsommarafton ensam. Jag lider med dig massor när det kommer till det. Samtidigt vill jag peppa dig att ta dig ur din ensamhet. Tydligen är de vänner du har idag inga riktiga vänner varför du borde börja se dig om efter andra. Nya vänner kan man faktiskt finna, dom kan finnas där man minst anar. Mina nya vänner fanns bakåt i tiden och genom en utbildning. Det var så uppfräschande och så spännande att träffa nya människor ska jag säga. Hade jag t ex inte träffat mina kompisar genom sminkutbildningen så hade jag aldrig träffat Tony. Det var sminktjejerna jag åkte till Sälen med.

Sänder här en superstor kram genom cyber, jag ger dig också en kick i baken att ge dig ut på kompisjakt… sen berättar du för oss hur det går! Jag håller alla tummar i världen för dig. Finns det kanske någon som bor i närheten av Anna (måste ta reda på vart du bor Anna) som har en midsommarfest som behöver fyllas ut av en härlig singeltjej så får ni gärna hojta till!! Var har ni era midsommarfiranden? Skriv bland kommentarerna om det får plats med en singeltjej så får Anna själv välja vilken som passar henne bäst! Ok?! Bra, vi säger så!

Anna, allt kommer att ordna sig! ♥ All kärlek till dig!