Bild lånad från Lindas blogg!
Det är med en stor sorg i mitt bröst som jag skriver att idag kl 15.30 somnade Linda in. Linda har lidit av en aggressiv form av bröstcancer och fick sin diagnos när hon väntade sin minsta son. Den här aggressiva formen av cancer är hemsk då den oftast sprider sig vädigt snabbt och till hela kroppen.
Idag somnade Linda in efter 16 månaders kamp emot sin cancer. Hon efterlämnar 3 söner som är 12 år, 2.5 år och den lilla på 1.4 år. Jag gick genast in på hennes blogg när jag kom hem från träningen och läste det jag fasat över i några dagar. Jag har följt hennes blogg från och till under några månader. Läst om hennes kamp men oxå om hennes livsvilja och hennes stora kärlek till barnen.
Jag läste inlägget och gick och ställde mig i duschen och grät. Lät bara tårarna rinna…. Tankar som snurrar är om hon hann att säga allt hon ville innan hon somnade in, vad gjorde barnen just då, varför fick hon inte vara kvar hos sina barn och vart är hon nu? Annat som snurrar är oxå sånt som man slås av.
Upskattar man livet tillräckligt?
Förstår mina barn och min familj hur mycket jag älskar dom?
Vad kan jag göra för att uppskatta livet ännu mer?
Vad rädd jag är för att förlora någon i min närhet eller att själv drabbas!
Jag har en sån stor sorg i hjärtat nu. Linda skrev ett eget inlägg senast i fredags, sedan har hon inte orkat. Men tänk så fort det kan gå? Från att vara klar i huvudet och kunna skriva ett helt inlägg till att 4 dagar efter somna ifrån jordelivet?
Linda… hoppas du är på en fantastisk plats nu och kan se Dina barn växa upp till de fina barn som du gett dom grunden till att bli! Hoppas du är på ett ställe där du inte har ont och där du orkar göra allt du vill göra. Där finns ingen cancer mer som tynger dig, ger dig smärta eller förhindrar dig från att orka.
R.I.P fina Linda.
