Okidoki, sagt och gjort. No promenix denna morgon heller. Det betyder
att vi kör desto hårdare med tränings DVD:n.
Godmorgon. Bakfylleångesten börjar äntligen att släppa taget om mig. Jag känner att jag får in lite ny energi och orkar tänka på träning igen. Excuse me and HELLO, men vad jag INTE ska festa sådär på läääänge. Inte värt nånstans för fasicken. Gå omkring och vara rädd för allt i 2 dagar och dessutom känna sig som världens sämsta människa är inte kul alls. Nu ska jag bli en renlevnadsmänniska som heter duga. Eller nästan…. 🙂
Idag tar vi på oss körsbärsstrumporna och sätter igång med tränings DVD:n. Hon bruttan som håller i träningen sitter och ler på varje övning. Själv har jag andnöd och nästan skiter på mig liksom. Då sitter hon där på sin pilatesboll och gör situps som om det inte fanns nån morgondag. Jag fiser, stånkar och svär mig röd i fejjan av allt kämpande. Men, en vacker dag ska jag oxå sitta och le för varje övning jag gör. En vacker dag…
NU KÖR VI!
