Exakt såhär ser jag ut när jag är trött. Stirrig blick,
pillar med naglarna och totalt i min egen värld.
Bilden är tagen hos barnens pappa på födelsedagen
förra veckan.
Gäääääsp, zzzZZzzzzz…… godmorgon på er!
Nu har det där fenomenet inträffat. Trötthets fenomenet när man börjat träna. Jag har ju tränat en del i mitt liv, trot eller ej!? 😉 Började ju med friidrott som liten till ungefär 13 års ålder med tävlingar och hela konkarongen. Sen blev det fotboll och karate i några år. Däreffter började med styrketräning som jag körde seriöst under några år. Sen halkade jag in på innebandyspåret och blev kvar där i 10 år.
Fenomenet jag pratar om är den där hemska tröttheten som slår till när man precis börjat. Man är skittrött men har svårt att sova, som att man är lite överarbetad. Kroppen är ju i viss mån överarbetad och skulle behöva sömnen för att återhämta sig. Men såhär blir det varje gång jag kommer igång. Såhär har det vart under alla dessa år. Har jag haft ett uppehåll och sedan börjat så kan man ge sig fan på att det kommer kännas ZOMBIE den första perioden. Igår kväll badade jag först, sen sjönk jag ner i soffan för att kolla TV. Jag orkade ända till kl 21 för att sedan somna i soffan. I morse ville Milo ha välling vid kvart i 4, och efter det har det inte gått att sova. Jag känner mig jättetrött och sliten, lite mosig, rödblommig i ansiktet men kunde bara inte somna om. Som tur är går det över, det är de första veckorna det brukar kunna vara såhär. Står man ut och fortsätter så har man en mycket piggare Nina att se fram emot.
ÄNTLIGEN god damn it! Tröttast i mellaneuropa som jag varit de senaste månaderna. Jag är lite som en björn, mörkt och vinter betyder ide och sömn. Jag sitter där i soffan på kvällen och bestämmer mig att inte somna.
Sen börjar det:
* Värmen och själva myset infinner sig. Jag kurar ihop mig lite, men är noga med att sitta upp så jag inte typ svimnings somnar, det inträffar garanterat om jag lägger mig ner. Det är typ ”slå en slägga i skallen” somna.
* Reklamhelvetet dyker upp. Jag vet inte hur många reklamavbrott som förtstört hur många filmer för mig. Jag försöker liksom sätta mig upp lite, vrider lite på nacken först och höger sen åt vänster. Har jag vattenflaskan framför mig så dricker jag lite. Sätter mig tillrätta och så börjar ögonen klippa. Även om jag sitter upp. Det känns som det sitter en varsin tomtearmé på varsitt ögonlock och liksom kör dragkamp om huruvida ögonlocket ska stängas eller inte.
* Jag skäms lite över att ögonen klipper. Jag vill ju aldrig erkänna att jag var på väg att somna. När sedan den största skammen lagt sig så lägger jag huvudet i perfekt vinkel för att glasögonen ska skymma om jag blundar lite.
GYNATT!!!
Ja, närmare narkolepsi kommer man nog inte utan att vara drabbad av den åkomman. Jag är så fasligt trött så jag skulle kunna gråta liksom! Vaknar jag till så försöker jag verkligen piggna till men det är en TOTAL OMÖJLIGHET. Det är som att försöka gå upprätt för en brant backe, som att slicka sig själv på armbågen, som att låta bli o blinka i 4 veckor. DET GÅR INTE!!!
Förlåt husbandet för att du är gift med en vinterzombie! 🙂 Tur att jag piggnar till igen om en sådär 3 månader….
