Hörrni, föds vissa personer till att göra livet surt för andra? Ibland
undrar jag om det inte är så, om det inte är just så idiotiskt!?
Igår gick jag ner till vår lokala lilla affär här precis nedanför oss. Jag skulle handla frukostvaror och tog en sån korg som man kör framför sig med en plastkorg i. Jag gick där mellan hyllorna och så skulle jag då svänga vänster efter att ett hyllplan tagit slut.
Där kom en rufsig gubbe och ångade fram, man såg direkt på ansiktsuttrycket att han inte skulle stanna utan han skulle bara fram. Jag tvärnitar med min korg och säger ”oops” och får nätt och jämnt stopp på min korg. Då tar han ett litet extra steg in mot mig för att liksom bli touchad av min vagn. Sen vänder han sig mot mig och säger
”Vafaaaan håller du på med? Först säger du oops och sen kör du på mig?!!!” han går i samma sekund som han sagt det och där står jag med gapande mun och undrar vafan det var som hände egentligen?! Vilken jävla JUBELIDIOT!! Det enda jag får fram är ”Men allvarligt…. vilken idiot” men då har han redan gått. Jag kokar inombords ska ni veta. Sånt här beteende får bara inte finnas. Vad ÄÄÄÄR det med folk? Vafan har dom för problem? Jag går till gurkorna, ja det var dit jag var på väg, känner att jag nästan skakar. Ångar vidare till kassan och ser att han är på väg till kassan, han sölar sig fram eftersom han säkerligen inte vill stå bakom mig. Han ställer sig slutligen lååångt bakom mig fast ingen står emellan. Vadå? Vågade han inte stå närmare eller. Mitt hår reste sig av ilska och jag ville egentligen vända mig om och fråga om det var nåt fel i huvudet på han. Men jag försöker alltid att vara ”större” än såna här människor. Att nonchalera deras beteende är det helt klart bästa, kanske blänga lite snett på honom och få honom att känna sig som att han är 3 år. Jag gav han i alla fall en ”jag skulle kunna döda dig” blick och så gick jag.
För det första?! Whats up med den här sortens idioti? Även om jag hade kört in i han i 300 så får man bara inte bete sig såhär! Gjorde jag det med flit? Var det bara jag som ångade fram? Vi var väl 2? Jag skulle ALDRIG göra det, hur jävla ont det än skulle göra. Jag skulle nog säga ”Det är INGEN fara” och halta därifrån med brutet ben och gråta en skvätt när jag kom hem till husbandet hellre än skälla ut gubbfan! Det är såna här människor som gör vår värld så jäkla elak och bitter, det är såna här surkartar som får en annars bra dag att kännas skit, det är såna här bittra gubbjävlar som aldrig får en bra fru som gör honom på lite bättre humör. Desstuom stör jag mig på att sånt här tar min energi, man borde borsta av sig sånt här likt hundskit. Men mitt finska humör tillåter mig inte att bara skita i det, jag måste få LACKA UR… Jag skiter i om han har en dålig dag, jag har haft 100 dåliga dagar men aldrig betett mig såhär.
FYYYYYYYYYY FAAAAAAAAAAAAAN! Väx upp gubbfan och lär dig respektera dina medmänniskor!
Så, nu har jag fått ur det ur mitt system i think!
Nu ska jag göra i ordning frukost till Thedde som ska iväg på innebandycup, sen ska Elliot till sin hyrhäst och jag och Milo har ett oskrivet blad dag framför oss!
