Nyss hemkomna från lite adventsmys hos svärmor och svärfar. Här
ser ni en av svärmors och svärfars samlingar. Det samlas på oljelampor
minsann. Dessa är så himla fina!
Då är det återigen söndagkväll. Glöggpannan står på och jag ska strax sjunka ner i soffan bredvid min make som slagit upp sin rygg igen. Med det menar jag att han haft ryggskott och börjat spela innebandy för tidigt. Jag har varit rätt hård på honom vad gäller den här ryggen, sagt att det är idiotiskt att börja för tidigt och bla bla bla. Idag åkte han glad i hågen iväg för lite innebandy, jag sa ingenting om nånting. Bara ett glatt HEJ DÅ!
När han sedan kommer hem har han en blombukett i handen. Vita liljor som (ni vet) jag bara älskar!
”Varför har du köpt blommor?” säger jag med häpen blick och blir självklart så glad.
”Joooo, för att jag älskar dig och för att jag pajat ryggen igen” svarar han.
Oki… mamma Nina fick återigen rätt angående det där med ryggen. Nu verkar lutande tornets lutande pinsamt i jämförelse på hur husbandet lutar när han går. Han går som han har ett ben som är en halvmeter kortare. STACKARS…..
Man ska inte säga vad var det jag sa men VAD VAR DET JAG SA?!?!?!?!
Nu väntar snart finalen av Ensam mamma söker! Det måste ju bara ses, jag tar och häller upp lite glögg och tar mig en pepparkaka. Imorn kör vi på med LCHF igen. Har jag sagt att husbandet gått ner 18 kg nu?! DUKTIG VA…. fast han har sne rygg och allt?! 🙂
