Det har blivit dax för dag 2 i mitt 30 dagars bloggande.
Idag handlar det om min första kärlek.
När man var liten så minns jag att man hade nån sådär som man var lite förtjust i, ja nån kille som man lekte med på gården. Vet inte om man kan kalla det kärlek, var nog de första gångerna man fick känna på hur kärlek kanske skulle komma att kännas nångång i framtiden.
Som jag minns det så kom kärleken sen, den där kärleken som man inte riktigt först och främst förstod var kärlek. Bara att det pirrade i magen och att jag ville vara där han var. En kille som jag följts åt med sedan vi gick i lekis. Jag minns att vi hade koja på lekis och att jag tyckte att det var lite speciellt kul när han var med. Detta fortsatte sen genom åren och jag minns att jag blev kär i honom på riktigt när vi gick i fyran. Jag hade väl egentligen alltid varit väldigt kär i honom utan att fatta. Grejen var att han inte var riktigt samma lika för mig. Han blev ihop med alla mina tjejkompisar istället, och jag minns att jag blev väldigt god vän med just den tjejkompisen för att få vara nära honom.
I 7:e klass skildes vår väg efter att ha gått i samma klass i 7 år. Jag började en annan skola och han en annan. Vi sågs väl bara lite då och då och känslorna svalnade från min sida. Nu var man ju pubbeunge och såg en massa andra snyggingar som gick på den nya skolan. Trots detta så minns jag att vi sågs igen, jag och min första kärlek. Det var nån fest eller nåt och jag gick i 8:e klass. Vi blev ihop…. Men det var ju inte samma sak längre, jag hade suktat efter honom i såååå många år och när jag väl fick honom så blev det ju inte riktigt som man tänkt sig. Vi var nog bara ihop nån vecka. Men jag fick honom till slut, efter 8 års suktande…… Det kan man kalla första kärleken det.
Idag så känner vi varandra väl, vi ses då och då och pratar varje gång. Han var på mitt bröllop….. Han är lycklig med en jätterar tjej och jag är så glad att han är lycklig. Han är en jättegullig person än idag. Min stora första kärlek.
♥
