Min lilla TUSSE vad glad han var över att få besöka härliga öppna
förskolan igår. Det var säkert över ett halvår sen vi var på besök.
Nu var det i nya lokaler och massa härliga bilar. Själv satt jag bara
bredvid och njöt över hans glädje!
Igår gjorde vi nåt vi inte gjort på väääääldigt länge! Vi var till öppna förskolan. Milobebis har ju börjat på dagis, och när han inte är på dagis är han ju sjuk. Eller så har han bara en glömsk morsa som helt glömt bort det där med öppna förskolan. Jag har det….men så igår när vi var där så kom jag ju på hur mysigt vi haft under dessa förmiddagar! Milobebis stortrivs, nu kommer detta att bli en stående syssla på måndagar.
Hörrni, vilken natt vi haft!!!!! Det går SÅDÄR för oss med Milo på nätterna! Nu har det varit flera nätter i rad när han runt kl 12 på natten blir så himla ledsen. Vad vi än gör så hjälper det inte, vi flyttar honom INTE ur sin säng utan försöker trösta i hans säng. Han sätter sig upp och bara gråter, vi lägger honom ner och så fortsätter det bara. Det känns dock inte som om han är medveten om allt detta. Inatt pågick det över en timme!!! Har försökt googla på det och kommer inte fram till nåt som låter som Milobebis, det var allt från nattskräck till protest. Ok det sistnämnda låter lite som han men ni hajjar? Inatt bar vi över honom i vår säng i alla fall och där somnade han lugnt till slut.
Nu har jag precis varit inne hos honom och lugnat honom igen. Nu försökte han låtsas tappert att han vaknat för dagen men serru det skiner igenom rätt snabbt. Lyckades få honom lugn och somna om i alla fall.
Vad är detta?? Det är återigen nåt nytt! Vi klurar på om det är magen som spökar? Men det borde vi märka mer tydligt. Dock så ska jag försöka undvika mjölkprodukter i för stor omfattning ett tag, hans välling ska bytas ut mot laktosfri. Jag måste prova med nåt för oftast börjar detta efter vällingen är urdrucken, så det sambandet provar vi med först.
Har ni hört talas om sånt här? Här har man 3 barn och står nästan helt handfallen när nåt nytt dyker upp, men så är det ju, inget barn är den andre lik. Alla är unika vad gäller allt, sömnmönster, matvanor, personlighet…allt! Nu känner jag mig lite förtvivlad över dessa nya vanor, det sliter på honom, det sliter på oss och hela familjen hålls mer eller mindre vaken av det. Lilla lilla Milobebis, vill sååå gärna att han ska få sova lugnt!
