Milobebis i sin matstol. Tänkte jag skulle uppdatera er angående
operation RUTIN. Om man säger såhär…. det blir inte riktigt som
man tänkt sig varje gång!
Ja, sagt och gjort så tog vi oss i kragen jag och husbandet och tänkte att nu jäkla kör vi konsekvent så det sjunger om det. Jag själv hade ju en dejt med mor och far så jag var inte hemma under läggningen. Det sista jag gjorde var att stå och (nästan hytta med pekfingret) säga till husbandet att:
”Kom nu för fasen ihåg rutinerna ikväll!”
Vi har tillsammans gått igenom dom så att vi båda gör samma sak fr o m nu. Badet var redan avklarat när jag gick. Sen blev det lite mys i soffan i grodpyjamasen, vällingen och sedan bestyren för att till sist hamna i sin säng. Så långt hade allting gått som på räls. Milobebis hade inte uttryckt någon som helst missnöje över att få en saga läst och att bli lagd i sin säng. Det brukar han heller inte ha. Han hade somnat helt ok snabbt. Jag kom hem lagom till IDOL och man kan väl säga att det var då helvetet brakade lös.
Hostan från helvetet hade återigen kopplat greppet om Milobebis. Så inatt har vi fladdrat av och an med honom. Han har spytt fontänspyer högt och lågt och så att mina brillor tammefasen var prickiga av vällingspyer. Ja, han spyr av hostandet. Det var kaskader på väggarna, på alla sängkläder, i badrummet everywhere! Ser ni scenariot framför er??? Ni ska oxå komma ihåg att klockan är 03 på natten vid det här laget. Ögonen går i kors och man försöker med allt. Sammanlagt har jag väl gjort i ordning 4 nappflaskor inatt med olika innehåll. Välling, juice, honungsvatten och vanligt ljummet vatten. INGET ville han dricka. Drickandet gör ju att den här hemska hostan avtar en del, helst honungsvatten. Men han HATAR det jäkla honungsvattnet! 🙁 Inte förstår han heller att det ju faktiskt blir bättre av att dricka litegrand. Hostmediciner för barn under 2 år är helt onödiga läser jag på google. Jag läser oxå om alla olika hostor som finns, det är förkylningshosta i övre luftvägar, nedre och astmahostor. Jag konstaterar där famlandes med min iPhone i mörkret att det är en förkylningshosta i nedre luftvägarna. Slemmet måste upp!
Det slutar med att vi alla ligger i soffan, Milo på en sida och jag och husbandet skavfötters i andra. Han ligger högt högt med huvudet. Husbandet säger slutligen åt mig att gå till sängen och att han tar passet nu, jag senare. Jag vaknar ju ändå runt 4, SNARK!! Men, ni vet väl hur karlar är?! Eller i varje fall min. Han toksnarkar ju på 2 röda och Milobebis fladdrar runt som ett jehu och jag störtar ut i vardagsrummet. Är det nån mening att sova passvis då tycker ni?! 🙂 Nej, till slut somnade vi i alla fall alla 3. Vaknade kl 06, wieeeeeeeeeee… SOVMORGON!!
Ja ni hajjar ju?! Man är inte piggast i stan och det här med första natten gick ju sådär. Vi hade ju tänkt att hålla honom i sin säng till varje pris just för att han ska hitta tryggheten där, inte fladdra av och an till vår säng. Men gick det så bra med en Monty Pyton spyende unge? NO…. Men vi fortsätter med rutinerna ändå, vi kör på. Hosta eller inte. Det måste bli så. Dock så är det ju inte LIIIITE typiskt att han får hosta just INATT! Men men… vi sover sen. När vi blir panchisar om inte annat!
