Niiiniskitchenlife

Dom här bilderna blir jag så varm i hjärtat av. Vi hade haft sen vi kom
fram till Tylösand haft regn och en hemsk blåst. Andra dagen vaknar
vi till sol och får äntligen besöka stranden Tylösand. Milo blev alldeles
till sig och bara sprang runt på stranden. Det var magiskt på nåt sätt.
Dom andra ungarna liksom vaknade till liv, kastade av sig kläderna
och kastade sig i vattnet. Det blev en helt magisk dag där på stranden.
Vi var där hela dagen, ända till sena kvällen och bara njöt. Ett härligt
minne!

I morse vaknade jag verkligen klockan 4!!! Ämen va? Hur kan man ens vakna då? Är det inte panchisar som vaknar den tiden? Det är ju helt otroligt… Gick i alla fall upp. Kände att det var lite urrigt inne och det visade sig ju bero på att det var frost ute. Satte mig i morgonrocken vid datorn och allt var helt tyst. Den stunden på morgonen är helt otrolig egentligen. Hjärnan är utvilad och man tänker som klarast. Det är tyst. Jag kan göra saker helt i fred utan att man har små händer på låret som vill ha uppmärksamhet……

… så tänkte jag….

…tills jag hör en liten röst prata från sovrummet. Jag kommer in och där sitter han. Vår bebis. Håret står åt alla håll, han ler det största leendet i världen så ögonen knappt syns och utbrister HEEEEEEEJ MAAAAMMMMMMAAAAAA!! Han är sådär härligt varm och nyvaken, han är på toppenhumör (som vanligt) och slänger sig runt i sängen och är på uppenbart bushumör. Han omfamnar mig många gånger och jag känner hur mycket han älskar mig tillbaka.

Vad skulle jag göra utan dom där små söta händerna som kräver uppmärksamhet?

Vad skulle jag göra utan hans stora kärlek för mig?

Åh herregud vad man kan älska sina barn, det finns inte ord som förklarar hur mycket. Det finns inga känslor i världen som är så starka som de känslor man känner för sina barn. Jag blir knockad ibland, knockad av hur mycket jag känner för dom…. TACK för att jag får känna det!

♥♥♥