Gomorron PUPPOR!!!
Det är måndag och husbandet jobbar för första gången sen den 27 januari. Det känns märkligt. Han har vart hemma och skrotat med oss i över en månad och nu huxflux kör Milo och jag eget race här hemma. Precis som förut. Ärligt så tycker jag att det är lite mysigt samtidigt som jag saknar husbandet. Det ÄÄÄÄR ju lättare med allt när man är 2. Dock så har det blivit en liten förändring. Milobebis går ju på dagis tis, ons och tors. DÅ kan vi snacka konstigt. Vad gör man imorgon mellan 9-14?
En sak ska jag göra så länge jag inte har något jobb. Det är TRÄNA. Jag har redan vart iväg här på morgonen. Kl 07 stod jag på gymet idag. Jag är faktiskt jäkligt stolt över mig själv när jag faktiskt ger mig iväg sådär. Fick veta idag att dom brukar fusköppna redan kvart i sju, blev uppriktigt glad och kände att ”Fasen vad bra, då hinner jag stå desto längre på löpbandet”. Ja… alltså det morgnar Milo inte ska till dagis så passar jag på att träna innan husbandet åker till jobbet. Det är härligt när tankarna går åt det håller och inte åt ”fisa-i-soffan-jag-vill-svulla-pizza-äta-godis” hållet!
Vägningen då….
Det går sakta men säkert neråt, så länge det gör det ska man vara nöjd och glad ju. Jag kan bli ännu striktare om jag vill, men jag vill inte. Näää, det är perfekt just nu. Jag får gotta mig med disciplin, det är min melodi så det bara sjunger om det!
Om 16 veckor är vi i mitten av juni, då ska jag (om jag nu fortsätter gå ner i den här takten) ha gått ner 8 kilo till. Dvs: lite mer än 11 kilo sen starten. SAAAAAAAAAAAAAAAAAANK YOOOOOOOOOOU!!! 🙂
