Igår när Milo var på dagis så låg Husbandet fortfarande risig i soffan och jag var duktig.
Jag var ute på min powerwalk i 45 minuter först. Lyssnade på massa ny musik som jag laddat hem till min lur sen lät jag bara tankarna vandra. Det finns inget som är så avkopplande. Ja när man låter tankarna bara flyga. Man landar år tillbaka i tiden, man landar hos vänner, man landar på resor och man landar i händelser. Väl hemma sen tappade jag upp ett varmt bad. Min rumpa var lika kall som en nyuttagen läsk från kylen. Jag rakade alla ställen jag brukar raka, hade i inpackning i håret, lyssnade på radion och bara njöööööt! Väl efter badet så fick jag tid till att fixa tånaglarna, ni vet sådär ordentligt. När man får dra bort massa gammal jox på fötterna (*spyr*), klippa tånaglarna och slutligen måla tånaglarna. jag målade även fingernaglarna. Jag blåste håret, noppade lite skäggfjun och sminkade mig.
Snacka om egen tid, jag lät det ta massa tid oxå. Utan stress ni vet. Eller det kanske ni inte gör… för det hade jag nog helt glömt, hur man duschar/badar utan att stressa. Jag tror att jag lät det hela ta nästan 2 timmar. Det är HELT GALET mycket tid om ni frågar mig.
Testa det…. det är värt varenda sekund!
Nu vill jag återgå lite till det där med behåringen. Varför är vi födda med så inihelvets mycket hår? Ja i alla fall vi kvinnor? Måste vi ha hår på benen? Under armarna? På armarna? Raggarranden? Mustasch? Pullan (om ni frågar mig)? För att inte snacka om dessa skäggstrån som dyker upp när man passerade 30 strecket?
Huxflux sitter man där i godan ro och får tag på ett strå på hakan som typ aldrig tar slut. Man drar i det och märker att det nästan är 1 cm långt. Var i helskotta har det gömt sig? Och hur jäkla äckligt är det då? Sitter jag illa till och inte har tillgång till en pincett så drar jag i det tills det släpper. Jag lovar…. jag blir nästintill hysterisk om jag inte får bort det.
Benen då?! Nu när man är så solbränd (ironi) så är det ju riktigt läckert med svarta hårstrån på benen. Ådrorna bidrar med lite blåfärg oxå. Längst ner vid fotknölarna brukar jag alltid missa oxå. Där hittar man cm långa strån som klamrat sig fast för att slippa bli avskuren av min Gilette.
Armarna har jag alltid hatat att ha hår på. Faktiskt så rakar jag armarna. Och det är en fucking MYT att dom blir grövre av det… det blir dom inte! Däremot skulle jag vilja börja vaxa armarna. Och allt annat oxå. Men jag pallar inte hålla på själv. Jag vill gå till nån som gör det åt mig! Men…. hosta upp dom kulorna så ofta som det skulle behövas!
Raggarranden. Ja den som löper ner mot pullan från naveln sett. Som tur är har jag bara några strån där som jag lätt plockar med min pinsett. Däremot har jag sett kvinnor som har en hel peruk där. Det ser nästan ut som om pullan växer upp till naveln. HJÄLP!!
Undra hur många strån i sitt liv man ryckt, rakat och vaxat? Skulle det räcka till peruker åt hela Frankrikes befolkning eller? Inte för att dom är tunnhåriga men det är ett stort land.
När jag var liten blev jag retad i en vecka av klassens snyggaste kille. Han hade sett att jag hade mörka fjun längst ut på överläppen. Jag hade sett mamma raka benen med hårborttagningsmedel. Jag bad henne köpa det och så smaskade jag på det här på hela överläppen. Jag lät det sitta extra länge. Det ska man INTE göra! Dagen efter såg jag ut som om nån sprutat med en eldkanon på min överläpp. Jag var totalt svedd över halva ansiktet. Just snyggt när man var rädd för att bli retad….
Numera noppar jag bara dom där fjunen. Har vaxat nångång men vafan, hela överläppen följer ju med! 🙂
Nej fyyy faaaan säger jag bara! Vi skulle bara behövt hår på skallen, brynen och fransarna. Resten hade man kunnat skippa…. men, som med allt annat har det hela ett stor betydelse vad gäller att hålla bakterier borta osv. Går inte in mer på det då jag mår illa idag! Och nej, jag är INTE gravid. Och ju mer illa jag mår desto mer övertygad blir jag om att beslutet med att inte skaffa fler barn var ett bra beslut!
Illamående…. fy fan vilket påhitt!
En av mina bästa vänner!
