Måste börja med att säga GRATTIS till Charlotte Kalla som tog ett OS guld igår. Med ett OS guld följer en del miljoner med oxå.
Nu undrar man ju varför man inte började åka skidor i unga år?! Det hade väl suttit fint med ett mångmiljonbelopp på kontot nu?! Både min pappa och min farfar gjorde små tappra försök med att få mig att älska längdskidor. Det enda jag gjorde var att gråta i det där hemska skidspåret. Då… ja alltså på den tiden hade man ju inte direkt några glasfiber skidor som var smala som stickor och gick snabbt som fan utan då hade man breda oranga TRÄ skidor. Så när man åkte neråt i backarna tog själva spännena man satte fast sina pjäxor i själva spåret så det yrde snö och farten blev allt annat än hög. Det satt ju liksom en inbyggd broms i spännena.
Minns en gång när min farfar och jag var ute i spåret. Han hade inget tålamod direkt (säkert därifrån jag ärvt mitt eget), ja alltså med småungar som mig. Min farfar var en kul prick och skulle aldrig i sitt liv göra sig till, eller låta mig vinna för att jag var liten, eller krusa för mig i skidspåret. NEJ, det var raka rör!!!
”Nu unge får du fasicken pallra dig upp för den där backen med skidorna på innan du får smäll” sa han med en glimt i ögat. Min farfar ÄLSKADE att retas. Jag som hatade skidspåret och mina oranga skidor tyckte inte ens att han var kul utan grät floder dessutom var jag ju ett envist barn, ett sjukt envist barn så ett nederlag som detta gjorde ju att jag blev rasande!! Farfar kunde inte låta bli att skratta åt mig…. jag kommer ihåg att han försökte kväva sitt skratt för att jag inte skulle bryta ihop alldeles.
Väl hemma berättade jag för mamma vad farfar faktiskt sagt till mig där i spåret. Ska tillägga att smäll och godis är ganska så lika i uttalet på finska varpå mamma utbrast! ”Skulle du få gooodis om du klarade att ta dig upp med skidorna på upp för backen, vad SNÄÄÄÄLLL farfar är!” Öööööh…
Det där är en sån grej som jag alltid kommer minnas. Farfar där uppe i backen, mina fula jävla oranga skidor och hur låååång jag tyckte backen var. Skulle jag se den idag skulle jag troligen skratta själv om jag fick se hur löjlig den var. Känner ni igen det där? Att byggnader var så mycket större när man var liten? Att vägar var mycket längre? Att backar var enorma! Idag, när man ser något som man inte sett sen man var liten, så kan man inte fatta hur man kunde förstora allt så inihelsickes mycket?!
Well. well…. för att sammanfatta det hela dåra. Grattis Kalla… du orkade säkert upp för dessa backar när du var liten så du är såååå värd dessa MILJONER och ditt GULD!!!
