Det finns en sak i livet jag hatar lite mer än allt annat…..
Jag var ute på en liten promenad nyss. Milobebis i vagnen och så kvista vi till affären för att köpa knäck ingredienser och middag. Det är ingen lång bit till affären, en ganska så kort bit, därför brukar jag inte bry mig så mycket i vad jag tar på mig. Jag slänger på mig det första bästa jag hittar och så drar jag bara.
Idag hade jag redan klätt mig. Det var bl a ett par mammastrumpbyxor…. ja dom är sköna att ha hemma, inga sömmar som skaver eller jättetajta gummisnoddar som stryper åt runt magen. Därför använder jag dom…fortfarande.
Slängde på mig jackan, fejkuggs:en och så gick vi. Efter bara några hundra meter så hasar strumpbyxorna ner till knävecken.
Finns det nåt så fruktansvärt jäkla obehagligt som ett par strumpbyxor som hasar ner??? GAAAAAAAAAH, jag kan på riktigt få bryt på det. Hade jag inte haft en trött Milo i vagnen så hade jag lätt sprungit hem och bytt. FY FAN så vidrigt det är.
Har man sen en tjock jacka på sig så är det inte direkt LÄTT att försöka nypa tag i strumpbyxorna för att dra upp dom. Så där gick jag med strumpbyxorna i knävecken och handlade kvällens middag. Tur att jackan är lång så den täckte ärslet på mig.
Nu när jag tänker efter är det sällan strumpbyxor är sköna! Fan… jag tror jag ska kasta dom här åt helskotta nu bara för det….