Japp, då var den där himlans sprutan tagen. Som tur var så fanns det en stackars liten spruta kvar till Milobebisen! Sen var det slut på vaccin. Det är ju rätt jobbigt att ha förberett sig mentalt och sen säger dom att det inte blir nån spruta, så idag hade vi faktiskt tur!
Nu var ju husbandet med så det kändes mycket tryggare och bättre. Dessvärre tyckte husbandet att det var jättehemskt. Det var ju hans första gång så jag förstår honom. Han satt där med Milobebis i famnen och lajja runt med en leksak och så PANG satt det en spruta i varsitt ben. BUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ….skrek Milobebis, men bara en yttepytte liten stund. Sen sken han som en sol igen. Nu brukar det ju bli lite biverkningar i form av ont i kroppen och lite feber av den här sprutan, jag har laddat med alvedon suppar in case!
Tänk att det gör så ont i en när ens bebis har ont. Fasicken vad vidrigt det är, jag hatar den känslan! Jag får ju ont i livmodern oxå, helt sjuk jag vet, men jag har hört fler som får det! Det liksom hugger i den regionen. Kommer ungarna och visar upp nåt sår eller stora blåmärken så HUGG i livmodern! VARJE GÅNG!
Nehepp, nu ringde Thedde! Han har beställt mamma taxi….bäst jag rusar!
Puss
