Tror jag behöver rikta ett litet förlåt till min lilla familj. Min PMS är äntligen över, min mens kom igår och jag känner att jag fått mitt vanliga humör tillbaka.
Känns som min PMS blivit värre! Kan det bli det för varje barn man föder tro? Det är helt galet…. Den här gången kändes det som jag hade behövt åka o bosätta mig i skogen med endast ett vindskydd till hus och sitta o sura på en sten. Eller kanske t.o.m fultjurat lite. Sådär så snoret rinner och munnen förvrids i en ful grimas.
Det är jobbigt när det känns som man vill strypa nån, dra till en annan på käften, inte umgås med folk eller ens sätta sig i en diskussion för att man är rädd att man flippar. Allvarligt…. vilket jäkla skit vi kvinnor får dras med.
Inte nog med att man svällt till oigenkännlighet, skitit ut en hörnsoffa på tvären 3 ggr…man ska få hängpattar kånkelbär och PMS på det oxå. Är det verkligen rättvist??
STACKARS husbandet, han har verkligen försökt förstå mig den här gången. Jag har verklligen försökt förklara hur man känner och att man faktiskt inte känner igen sig själv när det är såhär. Man går runt i ett aggressivt töcken och muckar med allt och alla. Är lite småsvart i ögonen hela tiden och känner sig allmänt jäkla skitful.
Ungarna duckar bara man går förbi liksom. Katten sitter klistrad på väggen och silverfiskarna i badrummet har för längesen dränkt sig själva i toan.
Men men, några tabletter vill jag inte äta. Finns det nåt, i naturlig väg att göra? Hjälper det med nåt överhuvudtaget. Eller ska jag börja bygga mig ett vindskydd till nästa PMS?
