Fick ett samtal nyss.
"Hej det var Lena från XXX" hör jag rösten säga.
"Nejmen heeej" säger jag och blir knallröd i samma sekund.
"Hur har Du det?" frågar Lena.
"Jo säger jag….." och så börjar jag som vanligt att pladdra på i 180, så typiskt mig när jag blir lite nervös. Jag hör mig själv säga att Milo minsann börjat få tänder och att den tittat fram precis idag och bla bla bla.
LIKE SHE CARES????
Hon lyssnar en stund för artighetens skull.
"Jo, den här tjänsten Du sökte. Jag kan tyvärr inte erbjuda Dig den." säger Lena.
"Okej" säger jag.
"Ja, jag vet inte men jag kände att du var överkvalificerad för det jag tänkt att tjänsten skulle vara." fortsätter hon.
"Okej" säger jag. "Ja, jag ska ärligt erkänna att jag nog kände att just den tjänsten inte var något för mig." fortsätter jag lite ödmjukt.
Lena önskade mig lycka till i fortsättningen. Gav mig oxå mailadressen till hon som är ansvarig för ett annat ställe där de söker en chefstjänst och inte en biträdande. Jag har redan krängt iväg ett mejl med mitt CV!
Kan ändå tycka att det var ett ganska så härligt sätt att få ett "NEJ" till ett jobb.
