Här droppas det nyheter på löpande band, Hannah Graaf har fått sin lilla flicka nu som ska heta LIV!
Varje gång jag läser o någon som fått sin lilla bebis så känns det nästan som jag återupplever när vår lilla Milobebis kom till världen. Jag ryser på hela kroppen, jag drabbas av någon konstig "dvala"" känsla som gör att jag hamnar där i förlossningsrummet igen. Jag minns allt microskopiskt, men jag inser att det bara är små tillfällen jag minns noggrannt.
Gud, jag hade längtat såååå efter att han skulle komma. Hela graviditeten var så himla kämpig så när det väl var dax var det så många känslor samtidigt. Känslor som ÄNTLIGEN blir jag av med den här tyngden, ÄNTLIGEN får jag se honom, ÄNTLIGEN ska husbandet bli pappa, ÄNTLIGEN börjar vägen till ett normalt liv igen. Ååååh, nu ryser jag igen.
Nu sitter jag här med tårar i ögonen, har gått igenom lite bilder igen och precis som det brukar så återupplever jag allt igen. Jag känner det så tydligt, jag tror att en sån här händelse sitter i ryggmärgen. Jag har mina stora pojkars förlossningar i ryggmärgen oxå. Dom är aningens grumlade men känslan är fortfarande så tydlig.
Känslan att bli mamma för första gången, känslan av att få en till bebis och förstå att jag orkar älska honom preciiis lika mycket som den första, den tredje bebisen som är vårt lilla mirakel som bestämde sig för att komma till oss och känslan av att veta att min älskade TONY fick bli pappa.
Snyft….nu gråter jag…
Måste sluta! Idag är en glad dag och jag har inte tid att sitta här egentligen.Har massor att göra här hemma, måste sätta igång.
Grattis Hannah! Jag vet hur du känner just i detta nu! LYCKA!
